Ibland är det faktiskt någon som gillar mina låtar (ja det är säkert!). Nästan alltid är det en av dom där låtarna som jag själv inte gillar eller i alla fall inte tänkt på sedan länge. Det som händer är att jag alltid själv också måste in och lyssna på den jag också för man undrar hur han eller hon menar. Eller skojar dom kanske bara!? Ja, men den kanske inte var så pjåkig ändå, fast man för länge sedan gett upp på den. Med en riktig artist och en riktig produktion så… Sen kan man liksom lugnt gå vidare mot nya mål till nästa gång.
Plupparna på Spotify som visar att folk lyssnar på det man gör är annars det största glädjen i livet just nu. Det är lite lustigt att en låt som handlar om Gävle och en låt som handlar om Edsbyn ligger överst. Tvåan “En Prickig Klänning” har väl lite Stockholm över sig också. Men roligt är det att folk orkar lyssna. Tack allra ödmjukast för det från det inre av mitt hjärta.
Annars kan man ju fundera hur man som jag arbetslös och avförd kan känna någon slags glädje i livet. Men det gör jag. Jag har länge fattat av jobbsökningarna att en 56-årig programmerare inte står högt i kurs. Och det är OK. Jag skulle säkert tänkt så själv. Att ge upp projekt man levt länge för känns naturligtvis jobbigare men det går att hitta andra saker och jag vet att det finns i folk i världen som fortsätter med det jag startat. Det som irriterar är att trotts allt prat om att utveckla glesbygd så är allt det där bara skitprat. Finns inte en jävel som vill utveckla någon glesbygd i något annat än en stor jävla fäbod. All statistik visar det och det finns inget som tyder på en förändring. Men att uppfinningar görs i Sverige och affärsförs av andra utanför Sverige är väl bara ett sorgligt faktum.
Nä nu skalla jag fylla pellets och tvätta lite. Lev väl alla gökar där ute.