Uppe vid halv fem, märker att kylen jävlas, slår på – av- på – av – på – av… En trött “jag” försöker få till något. Men får ge upp efter en halvtimme. Electrolux lågprismärke. Styrlogiken verkar vara det man sparat in mest på. Frysens styrning pajade för några år sedan. Frysprojektet kommer alltså antagligen följas av ett kylskåpsprojekt. Fast nu på morgonen verkar allt stabilt, temperaturen OK, i alla fall tills jag öppnar kylskåpsdörren. Då börjar det igen. Japp, får titta på det där.
En ny dag. Stoppar i mig en kamrat Alvedon. Innan kaffet. Såklart. Finns det en annan ordningsföljd? Ja, kanske. Vet att den där tabletten tar mig genom förmiddagen som så många gånger förr. Skiter i promenaden. Siktar på en till vit för att klara eftermiddagen.
Styrningarna av snart allt har ersatts och byggts nytt av mig här i huset vid det här laget. Varmvattenberedare, panna, frys, tvättmaskin, torktumlare… Sjukt. Felen är nästan alltid något elektroniskt. Lagning (läs kretskortsbyte) kostar lika mycket som en ny enhet. Så det blir jag som fixar något. Varmvattenberedaren var nog det första. Verkligen inte avancerat. Använde en PIC de första åren. Åskan tog temperatursensorn några somrar. En gång blev den till en askhög. Inget mer kvar. Antagligen samma anledning som fick kontrollkortet att ge upp från början. Men nu VSCP styrt och strax skall jag byta ut alltihop mot några av Grodans standard kort. Om jag inte kan sälja dem och tjäna pengar på dem så kan de i alla fall få jobba så länge. Kanske har den där varmvattenberedaren nu snurrat femton år extra. Men kanske, om jag skall räkna tid, så har inga pengar sparats in. Det har lagts några timmar på reparationer, många gånger mitt i natten iklädd endast kalsonger. Men samtidigt undrar man över tiden vi lever i. Slit och släng mentaliteten.
Hur många vitvaror, varmvattenberedare och annat slängs iväg och skrotas fast de bara har något litet skitfel? Massor tror jag. Nästa frys som köps in blir nog en trasig men där kompressorn fungerar. Fast “hallå Electrolux“, skicka gärna en sprillans så skall ni se på fan till uppkopplad frys med open source hårdvara, open source firmware. Japp, det går bra att skicka en kyl i samma leverans. För gamla goda E2Home tiders skull liksom.
Kanske skulle man börja köpa in nya enheter och anpassa dem till en modern tid.
Fast visst ja. Inte jag. Jag är vakuumförpackad i fem år. Eller resten av mitt liv om man skall vara realist. Mitt företagarliv är väl i princip till ända. Sorgligt. Kan man förlika sig med den tanken?
Saknar det där hårdvarubyggandet. Japp. Så på det viset är det kanske tur att saker går sönder.
I bilen har jag inte ett enda hembygge i ännu. Tänka sig.
Men strul hos Amazon ställer till det på många ställen och tjänster här hemma i Sverige under gårdagen. Själv tycker jag det är fullständigt sjukt när då t.ex. husets termostat är beroende av en molntjänst som finns i USA. Visst, bra och OK om den där tjänsten kan tillföra något, men beroendet. Bort med det! Fast det där tänket fans redan på E2Home tiden. Man tänket sig ett hus. Inomhusklimat skulle styras. Temperaturdata skulle hämtas från SMHI. Jag försökte argumentera för en temperatursensor på taket. Men nope. SMHI blev det. I en sådan arkitektgrupp är det ingen ide att sitta. I slutänden handlade det ändå mest om att kunna åka på de olika standardiseringsmötena runt om i världen. OSGi det var liksom grejen där med otaliga möten runt om i Europa och USA. Japp vi fick OPENHAB därifrån. Skräp. Yta. Snart glömt och begravt.
Ja, det möts kring andra “standarder” idag såklart. På olika platser i Europa och i USA. Det är säkert skoj. Men så jävla bra blir det sällan. Resultatet. Jämför alla X… grupper som standardiserade mail och annat. Är det någon som ens minns dem längre. KISS – Keep It Simple Stupid och öppenhet vinner alltid. Till slut.
Alla skall lära sig programmera. VD’ar är tydligen den senaste gruppen. Varför alla skall lära sig programmera förvånar mig alltid. Varför lär sig inte alla lite om hjärnkirurgi istället. “Så man förstår möjligheterna”.
Jag räcker ut tungan åt allt det där. Blääääää…. liksom.
Försök väcka intresse i unga år. Tänder det så tänder det. Men skicka inte in ALLA i de där maskinerna som stöper och likformar. För det man vet om ALLA är att “alla” är OLIKA. Japp, och att OLIKA är det viktigaste vi har.
Nu tänker jag ta tag i den här dagen. Göra så gott jag kan. Men än så kan sådana som jag inte göra.