Jag somnar i den gröna IKEA soffan redan under Rapport. Det är bara sådan jag är. Trött efter en veckas låtsasjobb. Jag som är ingenting. Men jag vaknar till Skavlan. Tittar sällan på det annars. Men vill se Banks. Som kommer efter. Så jag tittar klart. En norsk flicka utan byxor spelar orgel. Söt men tom. Spelande tom kanske för att inte skrämma dem som är rädd för de som tänker. Billgren, rik, kul typ. Knarkfarsans son. En annan. Inte Billgren. Men… Jaha ja. Suck. Man bär inte sin faders synder. Så de går alla fria. Lämnar noll efter sig. Billgrens ögon ropar Strindberg. Återfödseln. Reprisen. Nope, har aldrig gillat Strindberg. Jo, Hemsöborna kanske. Men resten. Pretentiöst. Men Billgren. Honom åskar det om ibland. Fast en nedstigen gud. Knappast. Men han har en som berömmer det som kommer ur hans händer. Det och bara det är jag avundsjuk på.
Det finns lite kalla pommes i kylskåpet. Jag äter upp dem allesammans. Det fungerar. Ibland. Oftast mitt i natten. När man vandrar upp och tömmer gubblåsan. Blir hungrig när det är gjort. Måste ha något. Men lika ofta blir de kvar i skålen. Fest åt maskarna i komposten dan efter. Som man själv kunde bli en dag om man inte skulle brännas. Jo man vill nog brännas. När det är dags. Så alltså måste man se om maskarna nu. Betaa priset. Se till så de får sin del sen. Men inte idag alltså. Jag äter upp deras del också. Hämnarmasken tar mig en dag. Glufs, glufs.
Min farsa byggde ett växthus till min fru. Inte till mig. Det kostade en slant och timmar som kunde använts till eget liv. Ett sätt att visa kärlek. Vi uttalar den inte inom vår familj. Jo jag sa det en jul när jag var hemma under studietiden. “Jag älskar er”. Till morsan och farsan. Det blev helt tyst i köket. Sen gick de båda ut därifrån. Jag stod själv kvar. Men det var så det var. Det blev sagt i alla fall. Det gick ju inte säga osagt efteråt och det var ju ingen lögn. Men man kan bli inkluderad i en annan familj. Eller också blir man inte det. Aldrig någonsin. Det är så det kan vara med ett växthus också.
Men växthuset blåste ut till skogs under en stor storm under 80-talet till slut. Inget är beständigt. Tusen bitar. Ja det var verkligen så. Den kom också från Norge med kraft upphämtad från Atlanten storstormen. Tryckte på. Sen en annan igen under 90-talet. Ja byggde upp det två gånger till. Nya storm fick mig att till slut ge upp. Det var ändå fel rutor. I sommar skall jag bygga ett nytt. Om jag får råd med några brädor och en näve spik. Det är aldrig helt säkert.
Men helg här i huset. Jag har en Nesser att läsa. Kan läsa en timme eller två nu innan jag somnar. Japp och en stund på soffan imorgon också. Helgrutiner. Vila. Vinterrutiner. Sommaren är mer ute. Mer göra och rörelse. Vintertider är mest väntan på det där. En lång jävla väntan.