En och en halv grad och blåsigt ute. Men plusgrader. En och en halv grad. Man får vara glad för det. Inne kallare än vanligt när jag vaknar till här på morgonen. Något har fastnat i Hulkens skruv, den som annars med obändig energi matar i pellets i en aldrig sinande ström, in i hans mun. Nu småsmulor alltså, ja nästan inget alls, men tydligen tillräckligt för att hålla fyr i pannan, men tjugosexgrader värmer varken hus eller vatten. Lite trixande fixar det där. K får raggarduscha och jag får vänta in varmvatten innan dagen kan börja på riktigt. Inget större problem med det såklart. Det händer ibland. Hela uppvärmingsverksamheten blir liksom lite skakigare på det hela taget den här sista uppvärmningsmånaden. Bättre det än när det är trettio minus ute. Såklart.
Torsdag. Veckorna springer fram. Snart är man död. Så man vill bromsa lite. Självklart vill man det. Men ändå skönt när veckan går mot veckoslut. Eftersom K är ledig på fredagar så har torsdagar liksom blivit lite som fredagar här i huset numera. Helgen börjar då. Den riktiga fredagen är någon slags halvdag som iof innefattar heltid i låtsasarbete.
Ibland blir jag lite rädd för mina läsare. Det finns folk som tror att jag tror att det kan komma en riskkapitalist och knacka på dörren här på det stora gula huset på kullen. Ja bara för att jag skriver sånt och annat. Alltså att det finns en och annan som tror jag menar allvar med sådant jag skriver här. Ja när jag tänker så blir jag nästan kallsvettig. Så jag dementerar allt. Här och nu. Jag är inte ens så förbannat intresserad av mig själv som det verkar av den här bloggen, men nu handlar den om mig och mitt liv så det vore konstigt om jag skrev om ditt. Fast ditt liv är såklart både mer intressant och mer innehållsrikt. Jag kan liksom inte hjälpa att det är så. Håller med. Det är min blogg lik förbannat. Skaffa en egen. Skriv själv. Tro inte på allt du läser. Speciellt inte det som jag skriver. Förresten finns det en disclaimer redan här uppe i menyerna. Nope det är inte så deppigt som det kan låta. Tro mig.
Nähä. Nu skall jag låta den här torsdagen börja. Det blev en lite senare start än det var tänkt. Så är det. Så blir det ibland. Det får man leva med. Tjoho liksom.