Klockan är elva. Jag tänker ge mig för dan. Tidigt i min värd. Oftast i alla fall. Beror lite på boken som ligger där vid sängen. Ibland drar den i mig. Måste läsas. Då ger man sig tidigare. Med nuvarande bok är det inte så. Jag blir mest trött av den. Men läser på. Så den är den inte som drar. Men ögonen rinner, är grusiga, alltså är jag trött. För trött för att ens låtsasjobba.
Det här blev en sådan där dag i livet när inte mycket hände. Besiktning, handling, betalning av räkningar. Inga storverk precis. Men på det hela taget är det väl av just sådana dagar som ett liv består av. Ja till och med liv som levs av sådana som Mick Jagger och andra storheter. Klarar man inte av de vanliga dagarna så klarar man inte av livet.
Jag ser åtskilliga människor gå med blicken fäst i telefonen idag. I öronen hörsnäckor. Om man sträcker ut och interpolerar behövs världen alls för de här människorna. En skärm, ett tangentbord, näringslösning och sedan är allt perfekt. Vännerna behöver inte ens vara riktiga människor. De kan vara botar som ger lagom många likes så att tillvaron känns förträfflig. Nej, för guds skull inte för många så att storhetsvansinne skapas. Bara lagom många så att längtan efter “mer” finns kvar.
Jag blir lite rädd faktiskt. Rädd för sociala medier över huvud taget. De håller oss socialt kvar på grundskolenivå, de gömmer en riktiga världen och de är beroendeframkallande med sin “uppmuntran”. Nope, det går bort. Eller minimeras i alla fall. I min värld. Den trånga Hedmanska.
Men jodå. Koltrasten dök upp. Jag såg Kanadagäss också. Så det är väl härligt. Hade jag låst blicken i min telefons skärm hade jag definitivt inte sett någon av dem. Men kanske finns de där med såklart. “Photoshoppade” så att de har bättre färger och skarpare kontraster än de har i verkligheten. Som höstens alla norrsken. Men såklart. Jag är en gammal gubbe numera. Vad vet jag? Man skall inte lägga sig i det där man inte förstår.
Men det jag förstår och kan konstatera är att det är sällsamt gott att leva i denna tid. Ja inte i Sydsydan och i Syrien såklart. Ja och jag skulle velat hjälpa om kan kunde. Men hur kan en ocool gubbe göra det när inte ens en sådan som Mick Jagger verkar kunna det? Trots världens skit kan jag ändå inte låta bli att vara nöjd över en sådan här vanlig dag i livet. En som bara gått till historien. Nu skall jag sova på saken. Sen får vi se. Har man tur får man ännu en dag imorgon. Varenda en en gåva.