Jag brukar inte vara känslig för de här omställningarna av klockan vid vintertid och sommartid men i morse vaknar jag pigg vid sex, klockan är satt på sju, men somna om det går det inte. Men skit samma. Man låter dagen komma. Eftersom man nu fick ännu en. Glad över det är jag och tar tag i det som skall bli en tisdag i ett liv.
Våren har liksom en vilodag idag. Det kan den behöva. Den har mycket att ta tag i fortfarande. Den är följaktligen välförtjänt av den här vilan.
Varje “skall” jag skriver blir “skal”. Jag går alltid tillbaks och ändrar. Undrar vad det beror på. Begränsningar i tangentbord eller något motoriskt fel i mina händer. “Gammeln”? Vem vet!
En kvinna är försvunnen. En kropp hittas. Kvinnans katter springer runt på byn förvildade och vill in hos andra. “Hon har varit borta i flera månader” säger en granne. Man anmäler kvinnan för vanvård av katter flera gånger i byn där hon bor. Det tar sin tid innan någon anmäler kvinnan som försvunnen till polisen. Bryr vi oss om varandra i samhället idag? Ja min fråga såklart. Har vi tid med sådana trivialiteter? Ocool gubbe undrar.
Idag tänker jag flytta ut i det stora låtsaskontoret. Just det ett vårtecken i sig. Den större lokalen lyfter sinnet. Jag har vant mig vid hundrakvadratskontor och tvåhundra till som jag kan växa i. Allt bara på låtsas såklart. Men det måste städas efter att ha stått tomt under en vinter först. Sen borde man väl byta lite lysrör medan man kan. Innan bord och grejer är i vägen igen. Just det är en balansakt. Stegen på tre meter är för kort. Den skulle behövt vara en bit till. Så lösningen är att man står där uppe och balanserar med sitt liv som insats när man försöker få i de där lysrören i sina fattningar. Nästa vinter blir jag kvar där om jag nu är kvar här.
Koltrasten sitter här ute. Ser ensam ut. Ser bortkommen ut. Lite som jag alltid känner mig på olika tillställningar. Koltrasten, Pavarotti, är den enda sommarfågeln här på berget. Men bland fåglar är det en fördel att vara först. De flesta människor som är först med något lär sig snabbt att just det inte gäller för människor och att de vägar de trampar upp för andra, där säger de andra, att där, där har de alltid gått.
Det där blå skåpet, ett Ericsson AXE skåp, tänkte jag ha lite servrar i när fibern kommer. Men just nu gäller väl OM den kommer. “Det kommer nog bättre teknik än fiber om hörnet” säger de svagsinta här i byn. Jo, och tror på allvar att resten av världen har fel men att dom har rätt. Man suckar. Och misströstar.
Vinden har i alla fall mojnat idag. Träden rör sig visserligen men det är inte alls med samma swung som det var igår. Tjugo m/s i vindbyarna då. Nu några meter per sekund. Torkvindar. Vinden är den avgjort största faktorn för att smälta is och snö. Fukt skall torkas upp och förflyttas och kylan som gärna ligger stilla och lurar skal inte få en lugn stund i sitt stillaliggande. Så heja vinden säger vi som längtar efter sommar. Heja, heja, heja. De svagsinta förstår inte det där heller. De tror det bara är solstrålar som smälter.
Men man måste väl få vara svagsint också. Som hen med Edsbyn och Jesus och som hen med fiberförnekelsen. Fast nog borde de ha förmyndare båda sorterna. För sin egen inskränkthets skull. Det är liksom synd om.
Men nu så…