Jag skulle blivit utflyttad från litet till stort idag men det kom annat emellan. Jodå, lysrör bytte jag i alla fall. Och jag överlevde. Ännu en gång. Har snart förbrukat mina “kattliv” i det avseendet. Yngre krafter får ta vid. Som på taket av huset. Men flyttandet får väl bli imorgon då. Den här veckan krymper oroväckande vad gäller utfört låtsasjobb. Men det finns väl ingen som bryr sig om vad en gammal gubbe som jag gör egentligen så länge han håller sig någorlunda lugn och inte visar sig ute för ofta.
Skrämmande nöjd med livet just nu. Trotts att det väl inte finns mer att vara nöjd över nu än annars. Det värker och det gör ont och jag är väl inte rikare nu än förr. Men lik förbannat känns det gott. Ja och det räcker att bara finnas. Men snart är jag säkert i det blå igen. Det här tillstånd är utflykten ut i det ovanliga, det där buttra och blå är mitt hem. Men kan finnas där i det med ett leende på läpparna. Ja med ett skratt också. Alla tror att blått bara är gråt men så är det inte. En del av oss deppiga ler hela tiden.
Kanske är det Pavarottis ankomst som har lockat fram det där flinandet förresten? Jag ligger hur som helst ofta i sängen om mornarna under försommaren och leende lyssnar på hans sång genom ett öppet fönster. Bland det bästa stunder jag har.
Att flytta grejer från ett rum till ett annat förresten är ingen barnlek. Mycket att koppla ihop blir det. Det tar ett tag. Blir väldigt lite låtsasarbete.
Pill har med sig lite datorskrot när han kommer. Jag är ofta mellanledet mellan elektronikinsamlingen och slutanvändaren. Ändå är det jag som betalar naturvårdsverket. Det borde vara tvärtom. En del blir ändå kvar här i lokalerna. Måste påtala det. Så mycket skrot som jag har borde det blir en rejäl utbetalning.
Så fort jag börjar läsa min bok om Leonard Cohen så tar K hem en bok som är bättre och som genast måste läsas. Jag vet inte vad hon har emot denne Cohen. Men jag anar att utläsandet av hans biografi kommer att ta ett tag. I alla fall om det fortsätter såhär. Men det gör inget för den är rätt tråkig hur som helst. Säger väldigt lite om vem Cohen egentligen är och hur han tänker. Amerikansk framgångssaga mer. Lite tröttsam. Men jag skall läsa ut den i alla fall eftersom jag har köpt den. Ibland är jag vrång. Ja, ganska ofta faktiskt.
Men allt det där får vara till imorgon nu. Ja om man får en sådan alltså. Man hoppas såklart. Men vet man? Icke.