Så sitter man då där i det stora rummet igen. Luft. Frihet. Utrymme att tänka i. Kurt får såklart hänga med.
Han liksom jag trivs ändå bäst här ute. Här där vi kan se ut på världen genom stora fönster. Söderut såklart. Man byggde skolorna så. För att få ljus in genom fönster till flitiga barn. Fast nu, här, blir rummen som växthus soliga dagar. Är man en fryslort så gillar man iof såklart det. Svettas och försöker se vad det står på skärmarna.
Skönt liksom är det såklart. När man är utflyttad. Då är det vår. Koltrasten och jag är indikatorer. Osvikligt blir det också alltid kallare efter att jag flyttat ut i det större rummet. Så har det varit under alla år. Men van nu. Tar det som det kommer. April skall vara lite “bakslagig”. Fast kanske är det förmätet att kalla sig själv indikator. I alla fall när man är en “ingenting”. Men märk väl, en glad “ingenting” dock.
Men att flytta tar sin tid. Det blir liksom inte mer än det idag. Då återstår ändå massor. Men resten får bli utplockat efter behov. Det kommer att ta sin tid. Det är ändå låtsasjobb alltihop handlar om. Inget är på allvar längre. Allt är på låtsas numera här på kullen.
Såhär ser det ut live i kylen just nu. OK inte så spännande alls såklart. Men lite typ slow TV kan man ju använda det till. “Tänk om det skulle bli minusgrader?” Bäst att titta liksom.
Fast man bör nog vara en idiot för just det. Fast det är ändå inte alla som delar med sig av temperaturen i kylskåpet live på Internet. Tror det kalas IoT det där. Men märkvärdigare nu än innan det hette IoT. Knappast. Användbart. Nope inte det heller. Men här internt har det där såklart ett värde. Det kan yla när kylen pajar nästa gång. Eller skickas mail. Eller skickas SMS. Eller yyyyyyyyyylade, SMS och email på sama gång. Fast så jävla skoj är ju inte det heller om man tänker efter.
Hursomhelst. Det är där det är.