Mannen som glömde sin fru av John O’Farrell
Man läser en bok och så slutar man ungefär efter halva. Det händer inte så ofta, men ibland händer det, och med just den här boken händer det. Jag lägger undan ganska precis i mitten för att jag inte orkar med den och sen får dig ligga ett år där på undre hyllan under nattduksbordet och samla damm. Ja, tills jag plockar upp den nu då i påsktider. Eller veckan före. Ja och gillar den så in i helskotta. Den är som en film, för man ser bilder. En film som man ibland helt enkelt måste småfnissa för sig själv till när man ligger där i sängen. Japp, småfnissa för att inte väcka K som ligger bredvid och småsnarkar, annars hade man skrattat rakt ut åt dråpligheterna och ordvändningarna.
Ja en skojig bok. Men man skall vara på det humöret för att läsa den. Så är du lite blå och surmulen som jag så ofta är spar du den ett tag, annars kasta dig över den NU. LÄS för det är en härlig läsupplevelse. En läsupplevelse som definitivt borde blivit till en riktig feelgoodfilm för länge sedan.
Alla andra böcker jag läst finns här.