Hemma i Los igen. Åker i snäväder a’la vinter och kommer hem i sol a’la vår. Ja det är väl april det. Som april alltid brukar vara. Jag höjer inga ögonbryn för den skull.
Det här med att skriva veckodagar och månader med små bokstäver svider fortfarande. Det tar tid att lära gamla hundar sitta. Jo jag lärde mig att det skulle vara “Du” inte “du” också. Svensklärare får man förresten passa sig att skriva som “svenskalärare” utifall en språkfascist får syn på det. Gör man det är man tydligen dum i huvudet enligt dem. Som om det inte fanns viktigare saker att lära in.
Men K lär sig “juijutsi”, jo jag vet att det heter jiujitsu men försök att skriva det själv får du se. Hon kommer att vara farlig när hon kommer hem. Jag håller tyst och gör som hon säger och då borde man väl klara sig hoppas jag.
Dagarna blir sönderhackade numera. Nästan varenda en. Det är alltid något. Vill man få något gjort som kräver någon djupare koncentration är det stört omöjligt. Ser ut som hela månaden blir sådan. Nu när jag skulle behöva djupdykningarna som mest. Illa är vad det är. O-liv.
Snart skall jag ner till Ljusdal igen, ja imorgon med, sen begravning på fredag och Bollnäs på lördag. När låtsasjobbar man alltså? Jag bara frågar?
Är man ung är det inga problem med det där såklart. Men i min ålder är det lite mer bråttom med saker. I alla fall om man vill få något gjort och har insett att en år inte är så lång tid. Tänk året i lumpen. Som tjugoåring. Det kändes som ett liv. Eller när man började bygga Öresundsbron. “Skulle den verkligen bli klar någon gång?” Synen på åren var en annan. Tiden gick långsammare. Den bästa förklaringen jag hört är att man upplever dess gång relativt de antal år man levt. Finns ett visst mått av sanning i det tror jag. Men tiden varierar i den ålder man är i också med stora mått. Det är just det som är problemet med att ha roligt och fördelen med att ha tråkigt i livet.
Men nu mat. Mat behöver man fast man egentligen inte behöver det. Just det är konstigt. Borde man inte kunna tala om för kroppen att nu får du fan i mig ta av reserverna ett tag för nu vill jag spara några spänn på matkontot. Ta i på skarpen liksom. Säga ifrån. Men tydligen talar vi inte samma språk min mage och jag.