Igår gjorde jag min insatts för ett lyckad julbord. Jag hjälpte till med julsenapen. Ja till och med det är kanske en överdrift för jag saltade och hällde i en lagom mängd rom. Annars är det frun, Karin, sonen Niklas och sonen Jonas som fixar det där med julgott och julmat. Dom är hjältarna där i köket. Inte jag. Ja, det är dåligt. Jag vet. För jag äter ju allt det där som skapas där i köket med god aptit när det sedan servers. Ja, om sanningen skall fram så nallar jag lite redan idag i lådor och burkar. Vissa nödvändiga attiraljer för julen bakas inte förrän just i sista stund beroende på detta. Hemsysterkakan t.ex. min favorit. Jag kan inte uppbringa tillräckligt med krafter för att motstå den hur jag än försöker och fast man hävdar att den skall sparas till julen. Karaktärslös är vad jag är. Hade jag firat julen helt själv så skulle det alltså inte blivit så mycket lagat. Men köpt säkert. För det är gott att äta.
Dom senaste åren har jag försökt hävda att nu när alla är vuxna så behövs ingen gran. Men det har inte fallit i god jord hos sönerna. Gran skall det vara om dom så skall hämta den själv. Det gjorde dom i fjol. I år köpte jag en för att tona ned min Scrooge image i alla fall lite. Ja det är mitt fel. Alla år man pulsat där i skogen med sönerna i jakt på den perfekta granen. Ja dom första åren släpade man ju dom i pulka. Sånt förstör dom för evigt. Dessutom minns dom det inte längre eftersom dom var så små.
Att försöka sluta med julklappar har inte heller fallit i god jord. Vi har i alla fall minskat mängden till en symbolisk nivå och med det känner vi oss nog nöjda allesammans. Jag med.
Skickade årets julhälsningar till vänner igår. Det brukar bli en chokladask eller något liknande. Men när man börjar bli gammal själv så försvinner också dom där runt omkring en som man höll av. För inte allt för många år sedan skickade vi säkert tio askar. I år bara två. Resten av vännerna är borta nu. Världen blir liksom mindre och man själv mer ensam i den.
Julen är lugn och ro för mig. Så var det för min farsa också. Han jobbade mycket men under julen satt han gärna framför tv’n och slöade. Ofta med en hög med skinkmackor. Vi gör likadant. Bryr oss om varandra. Äter, spelar spel, tittar på tv. Läser. Kastar bort alla måsten. Är oändligt nöjda med med att vi har det varmt i huset och har mat på bordet. Tänker på dom som inte är med oss längre och på dom som inte har det så lätt varesig under julen eller under resten av året.
Svårare än så behöver det inte vara. Stilton och whisky!