Jag är glad att det är fredag. Så är det bara. Inga konstigheter. Längtan efter en grön IKEA-soffa och en film. Högre är inte mina drömmar för tillfället. Möjligen skulle jag kunna tänka mig tjugo grader och sol ute. Men vafan. Det kommer, det kommer…
Jag sätter på lite kaffe. Egentligen för tidigt och det är det sista som finns i burken som går åt men vafan. Sugen på kaffe precis nu. Så varför vänta. Gott smakar det. Konstigt nog. Jag började inte dricka kaffe förrän jag började plugga igen. Alltså när jag var tjugotvå på det tjugotredje. Det tog ett tag att vänja sig vid den där beska smaken. Sen satt man ju där. Kaffe och cigaretter en mass. Mycket av båda har det blivit genom åren. På tok för mycket. Men numera inga cigaretter. Måttligt med kaffe. Att jag slutat röka gillar jag mycket. Det var en kamp. Men kaffet klarar jag inte att dricka inte i de mängder jag drack det förr längre. Men det är säkert OK. Kunde man sen sluta med godis och “doppa”, ja och Vicks Blå, så vore väl allt precis som det skulle.
Fast man måste unna sig också.
För varför skall man annars leva?
Man får inte glömma att fråga sig det där ibland. “Lever jag verkligen?”
Men fredag alltså. En bra dag. Nöjd med det alltså.