Läkarvetenskapen är rätt otrolig ändå. Igår operation och nedsövning. Idag en dag i princip som vilken annan dag som helst. Möjligen lite tröttare inledningsvis. Möjligen har jag ont på andra ställen än de jag hade ont på före gårdagen. Men otroligt egentligen. Det måste man väl säga. En fantastisk sjukvård och en fantastisk personal där i den världen har vi. I alla fall om man hjälper dem lite med att komma ihåg vad de skall göra.
Ja det kan komma bakslag såklart. “Man skall inte ropa hej innan man är över bäcken” och sådär. Men hit fram då… rätt fränt.
Skall bara försöka få reda på när jag kan ta bort det stora blodiga “plåstret” och ersätta det med ett mindre. Sen bort med stygn då om någon vecka. Det fixar man väl inte själv… Sen är allt som vanligt igen hoppas man. Sjukvården lovar att odla och återkomma. Sen får vi se.
Koltrasten sjöng så vackert här utanför fönstret idag. Nej det var definitivt en annan sång än den Pavarotti brukar utbringa. Men jag välkomnad de/det nya också. Det har jag alltid gjort och den här sången jag fick höra idag fick allt inom mig att liksom växla upp ett snäpp. För finns det egentligen något vackrare än Koltrastsång?
Men som en eftergift åt nedsövingar och oroliga nätter blir det ett tidigare avslut på dagen än vad som är det vanliga. Det är lite natti natti stämning redan nu alltså. Bra bok väntar. Dock lite tung vilket för närvarande vållar lite problem. Men man har ju haft större bekymmer än så i livet.
Lets call this a day.