Två hål i axeln är det nya. Alltså inte i väggen. Titthålskirurgins under. Ja jävlar. Tar stygnen på måndag sen hoppas jag att vi kan glömma det där. Fast fan trot’. Värktabletterna ligger orörda på apoteket. Får ligga kvar där. Men receptet gäller till 2018. Om morfinbehov uppstår innan dess kan de kanske koma till nytta.
Solen liksom bombarderar mina fönster här på kontoret just nu. Jag morgonkisar lite sådär. För att se något på skärmarna då såklart. Det är väl inte den senaste kontrastrika tekniken som används i mina skärmar. Båda inköpta på Tradera för några hundringar. Fast åt mig duger de. Utmärkt till och med. Ja har inga problem med solen heller. Älskar den tamefan!
I boken jag läste i helgen om notch så funderar han en kväll sådär spontant på att köpa en klocka för 80 tusen. Bara för att han kan liksom. För mig är det helt, JA HELT, obegripligt att man ens kan tänka den tanken. En klocka är en klocka liksom. En bil är en bil. Hade jag känt för att göra av med 80 tusen sådär spontant hade jag hellre gått ned till närmaste ICA affär och skänkt dem till kassörskan/kassören eller varför inte till någon man mötte på vägen. Kanske hade de där pengarna i alla fall gjort skillnad då. En klockjävel … ja vad fan skall man med en dyr sådan för? Man kan få en för en hundring på närmaste mack som gör sitt jobb perfekt.
Kaffe i koppen här bredvid mig. Jojo. Ny dum morgonrutin. Men rätt fast där nu. Men skall bryta den igen. Snart. Behöver inte det där för att vakna. Vill att kaffekoppen skall smaka sådär underbart som den brukade göra när jag inte drack en kopp på morgonen. Att hålla igen är grejen ganska ofta, less is more.
Ser en björktrast ta en mask här ute på gräsmattan. Den halar in den. Bit för bit. Det tar några minuter. Masken är lång. Håller sig fast där i jorden. Vill inte bli uppäten. Men Björktrasten ger sig såklart inte. Halar in. Får upp den till slut. Sväljer den. Behöver energi nu till intensiva ungmatartider. Man kan vara Björktrasten och man kan vara masken. Det är så livet ser ut. Det släcks och uppstår och den starkaste tar för sig. Liv är en sak som det slösas med. Det är lustigt då att man tillskriver sitt eget liv sådant värde. Men jag antar masken som halades upp gjorde det också. Men lärdomen av att titta på det där är nog att man inte skall känna sig så jävla märkvärdig.
Läser en artikel igår där en forskare skriver att man skall belöna sig själv oftare. Just därför att det är så hjärnan fungerar. Är man klar med ett delmoment, ja och man skall dela upp allt i mindre bitar, så kan man t.ex. sträcka armarna upp i luften och säga till själv “bra jobbat”. Dopamin frigörs. Man får energi. Kan ta tag i nästa del. En bra metod tror jag. Skall man äta en elefant får man ta en tugga i taget. Däremellan tuggorna kan man gott sträcka armarna i vädret och säga “bravo” till sig själv. Man skall liksom inte vara så jävla rädd för att berömma sig själv. Liksom.
Bill, han Gates, tipsar om sommarböcker. Det har han gjort några år nu. Japp gillar det. Vi har gått sida vid sida han och jag i många år nu. Ju rikare han blir ju fattigare har jag blivit. Eftersom jag tror på jämvikt så väntar jag på tillfället när rollerna skall bli de omvända. Ja väntar och väntar och väntar och väntar… skulle man kunna säga. Men det var inte det jag ville ha sagt. Det är böckerna. Ingen fiktion där inte. Nope, bara seriösa grejer. Inget tjafs. Typiska Ingenjörsval. Teknikerval. Ja om de inte säger “jag har läst en roman i mitt liv och det var i skolan, därför att jag var tvungen”. Ja och med en stolt undermening att här skall minsann inte läsas en till. Själv tror jag att skall man bygga de vackraste broarna, skapa de mest innovativa prylarna, så måste man förstå människorna. Förstår människorna gör man bäste genom att läsa just romaner. Fast ja, ja, ja, gode Bill har ju klarat sig rätt skapligt ändå såklart. Gjort en del sjyssta grejer han med. Men även en blind höna hittar ju då och då ett korn liksom…
Fast nu jävlar…