Pratar lite med pelargonerna när jag byter jord. Det skall växas. De skall bli/är så fina. De är mina vänner. Ja jag pratar mer med dem än med någon annan IRL en vanlig vecka. Säger väl en del det också kanske.
Annars är det mest hosta, ont i bröstet och trötthet. Alvedon håller mig igång skapligt.
Ja mer finns det väl inte att säga en dag som denna. Jo det är kallt som fan där ute igen. Men första juni. Det finns ändå hopp. Man får stå ut.