Jag vaknar upp och är mollstämd. Kanske är det sommaren. Kanske är det den långa vägen man har att vandra på. Möjligen handlar det om utanförskapet, om att vara kufen. Kanske är det “gammeln”. Eller också är det bara så. Moll idag, dur imorgon.
Ja har egentligen inget emot att vara mollstämd. Kan rent av njuta av det. Kreativiteten är oftast bäst i det läget. Men det kostar ändå på och det finns inga axlar att gråta ut i för ocoola gubbar.
Dagens händelse är sopbilen som hämtar soporna. Vi har den minsta tunnan. Lyckas ibland fylla lite i botten på två veckor. Priset är såklart detsamma ändå. De som inget har skall hjälpa de som har.
Låt dagen ta sin början.