Lyssnar på Sara Sjöströms sommar. Hur mycket jag nu än beundrar hennes oerhörda prestationer så fungerar det inte för mig. Som vanligt skall jag säga när det gäller idrottare som kör sommarprat. Det blir för mycket uppräkningar och prestationer. Alldeles för lite om människan bakom. Jag gäspar. Glömmer bort att lyssna ibland. Funderar på att stänga av i förtid. Har hört allt förut, för det är exakt samma historia och resa som berättas av alla elitidrottare som suttit i stolen tidigare. Gäsp., Liksom.
Nu är jag en gammal trött ocool gubbe. En som aldrig varit aktiv idrottare. Hade jag varit en sådan där aktiv en så kanske jag tyckt det här varit hejdundrande lyssningsvärt. Så lyssna själv vet ja. Lita inte på mig. Jag kommer aldrig med absoluta sanningar. Jag bara berättar vad jag tycker.