Den gröna vägen av Anne Enright
Jag värdesätter de timmar jag har till förfogande för att leva mitt liv. Därför blir jag lite förbannad när jag lägger ifrån mig den här boken. För det är en skitbok, men en skitbok som lyckas med konststycket att få en att tro att i nästa kapitel tar den fart, då jäklar blir en läsvärd. Men det där händer aldrig.
Så jag känner mig besviken och luraf när jag läser de sista sidorna. Tid är bortkastad. Om sanningen skall fram skummar jag dem. Ger mig fan på att den får en massa litterära priser. Men alltså inga av mig.
Andra böcker jag läst finns här.