Ända sedan jag läste hans biografi så har det känts som om jag varit hans kompis, Bertrand Russel. Tyvärr har separerade tiden oss och möjligen också intellektet. Men jag kan verkligen rekommendera hans biografi (tre böcker om jag minns rätt). Skildringen av hur människorna jublar på Londons gator när första världskriget bryter ut är det som lever kvar tydligast men det mins hur många spännande passager som helst i denna biografi. Väckt i minnet igen av Jan Guillou’s Dandy där han dyker upp som en träffsäkert gestaltad romangestalt. I Guillou bok återkommer det vansinniga krigsivrandet och man får möjlighet att se saker från ett litet annat perspektiv. Bertrand’s och tidens fortfarande tänkandes perspektiv. Speciellt viktigt att ha i huvudet idag när eget tänkande står högt i kurs.