Skilda verkligheter av Marianne Fredriksson
Jag gråter mer än en skvätt när jag läser den här boken. Ja, ögonen är tårade mest hela tiden, klumpen i halsen växande och stor. Nu kan man tro att alla de där tårarna är där för att det är en ledsam bok och japp, så är det också. Men mest innehåller den mänsklig vänlighet och kärlek. Folk är så jävla snälla mot varandra att det gör ont. MEN… VARFÖR ÄR INTE MÄNNISKOR DET I VERKLIGHETEN? Det är därifrån mina tårar kommer. Ja en gammal gubbes tårar. En som tränats i att inte gråta sen barnsben. Gråter gör jag lik förbannat. Svärföräldrar, farföräldrar, syskon och vänner. Värme. Jag blir så avundsjuk av alla den där självklara vänligheten.
Men kärleken och vänligheten är bara en del av den här boken. Den har en annan botten också. Konflikten mellan den intuitiva världen och den vetenskapliga. Genialt berättat. Kristallklart genomlyst.
Det här är en bok som kommer följa mig livet ut. En sådan där som fäster sig i hjärnan som en liten juvel att plocka fram vid behov och titta på och beundra och förundras över när det inte finna annat att förundras över.
Ett solklart LÄS!
Andra böcker jag läst finns här.