Bäste Janne är hit och hälsar på. Det är alltid en högtidsstund när han tittar in. Konstigt är också att mitt förråd av VIC’s blå ökar markant efter att han har varit här. En bra människa helt enkelt är denna man. En jag uppskattar och har lärt känna genom min blogg. Såklart.
Fast det är en massa bra människor runt omkring mig just nu som är så snälla så jag inte riktigt fatta. Magnus igår. Ingrid och Ragnvi idag, de som skänker K en fin vävstol, ja och så bäste Järvsö-Janne nu då alltså här på eftermiddagen. det är liksom inte någon riktig hejd på det goda.
Nu kan det se ut som jag uppskattar människor efter vilka presenter de lämnar. Inget kan vara mer fel. Människorna är de viktiga. Gåvor kan möjligtvis vara ett resultat av att det här helt enkelt handlar om finfina människor. Det är det där med att saker ges utan baktanke som jag uppskattar.
Ragnvi håller på att flytta härifrån kullen. Det är synd. På något vis så är det en generationsväxling som händer här uppe. De gamla lämnar för de nya. Hus efter hus går till yngre. I grannhuset kommer en f.d. Bulgarisk familj med barn. Sådant blir man glad för i Los såklart. Bofasta och barn. Det behöver vi här. Blir utmärkt. Nytt blod på kullen. Men Ragnvi och hennes familj kommer vi självklart att sakna. Bra folk. Men avsked är en del av livet. Man kan det där nu. Vandrar vidare.
På låtsasjobbfronten hackar det lite ändå alltså idag. Det blir annat istället. Men det är väl just det där “låtsas” i låtsasjobb som alla dagar skall handla om här. Så förbannat noga är det nu ändå inte. Världen klarar sig utan det jag gör och tror på. Tur för den förresten men lite synd för mig. Det kommer förhoppningsvis fler dagar. Att räkna in. Att försöka få världen att förstå på. Eller något.
Fast Gott liv här på kullen alltså. “Just idag mår jag bra…” eller hur sjöng han Kenta?