Hudiksvall större delen av dagen. Fin stad. Bra stadskänsla. K på röntgen, jag klipper mig, kort, kort, kort, lite över öronen, jovisst, sen gofika, princesstårtsbit och Cappuccino, lite dagen till ära. Det får liksom räcka så.
Däck levereras. Märkesdäck. Möjligen är det att ta i. Men vafan. De var ändå de billigaste alternativet. Annars hade jag nog inte brytt mig om “Goodyear” ett endaste dugg.
Vi angör Bollnäs också. Äntrar Max. Tar en hamburgare var för att överleva till kvällen. Kaffe och bakelse smälta vid det laget. Sen kyrkogård. Kamrater, föräldrar och släktingar ligger där. De är så oerhört många. En lång-lång-lång-lång lista numera, en som bara växer. Vi ställer dit två elektriska ljus på Morsan och farsans grav men de får stå där och lysa också för alla man/vi känt och tyckt om. De man inte gillade kan gott få en och annan foton de med. Man skall inte vara långsint.
Kallt där på Ovanåkers kyrkogård. Vindarna som drar över den gravplatsen når verkligen in till skelettet. Till och med är det så en relativt varm höstdag som idag. Vi rusar snabbt därifrån. In i bilen. På med full värme. Ut med alla andar. Hemåt. Edsbyn åker jag bara förbi utan en enda reflektion fast än den viktigaste tiden i mitt liv antagligen fanns där. Men vem minns mig där nu? J sådana här dagar får man svaret på också en sådan retorisk fråga.
Men nu hemma. Borta bra med hemma bäst. Det stämmer ju det där. Nu låtsasjobba. Inte till någon nytta men i alla fall till glädje. Nöjd är jag. De som måste kan få slåss om tron och kungakrona. Jag aspirerar inte på det där.
Möjligen skall man ta sig en whisky ikväll, bara för att det finns liksom.