En liten bäck som porlande tar sig fram genom skogen. Björkar. Ljusgröna blad. Sådana som dom är i början av sommaren. Vi vet att vattnet går att dricka. Källan ligger bara några kilometer upp mot bergen. Så jag kupar min hand och fyller den med kallt, klart vatten och dricker. Det är såhär vatten smakar. Inte märkvärdigt, bara friskt och gott och enkelt.
Vi har cyklat hit. Är lite svettiga för det är en varm dag. Går stigen ner mot sjön. Den som också bäcken har som mål. Här är det bara vi och sommaren. Naturens ljud. Inga trollsländor ännu. Dom kommer senare. Karin längtar efter dom. Hon har nog varit en. Men svalorna flyger där uppe. Högt. Hitkomna för inte så länge sen men redan igång med sina bestyr. Kanske bor dom i Afrika och är här på semester eller också är det tvärt om?
Sjön syns där mellan träden när vi går stigen fram. Djupare blå än himlens ljusare blå. Sjön som samlar allt det som alla dom små bäckarna fyller den med. En samlingsplats för vattenmolekylernas väg mot havet. En mor. Som en busstation eller flygplats är den sjön. En del vattenmolekyler dunstar och går upp i atmosfären och färdas över jorden som de modernaste luftskepp. Andra omvandlas till andra molekyler, enkla eller komplexa och åter andra slingrar sig vidare ut genom utloppet i sjön. Till ån och ner, under, forsande, porlande tills de till slut når havet. Är hemma.
För oss är det svalka. Vi klär av oss och kastar oss i det blå precis som vi är. Kroppen huttrar till först men anpassar sig snart. Bestämmer sig för att vilja vara kvar här i det våta. Flyter runt i det ursprungliga. Är det livmodern vi minns? Lättrörlig. Osmotiska principer verkar på huden och vatten smyger sig in under hudens ytterlager. Sötvatten. Vi njuter av det svala och av lyftkraften. Miljarder vattenmolekyler som lyfter våra kroppar uppåt. Bär oss i det element som står för merparten av vår längtan. Först luften, sen vattnet. Ligger här tills osmosen gjort huden knottrig. Den som försöker återskapa livmoderns livsmiljö. Stiger motvilligt upp. Låter solen torka oss, återställa balansen för ett liv på land. Cyklar sedan hem till det vanliga. Nu upplyft också i själen.