Så sitter man här. Tisdag. Tio grader kallt. Hulken hoppar där nere i källaren. Jag fryser. Såklart. Det är sex månader av frysande per år. Vi är där nu. I alla fall jag. Man kan klä sig för att motverka det där säger vissa. Men inte i mitt fall. Som ung rockstjärnewannabe spolade jag vatten på Ullungens isar i Edsbyn den här tiden på året. Borra hål, sänka ner en pump, lät den pumpa upp vatten på isen en halvtimme, borra ett nytt hål, upprepa, upprepa, upprepa, lunch, upprepa, upprepa… tills dagen är slut. Kylan och fukten som trängde in i min kropp där och då har inte lämnat min kropp ännu. Alltså kommer jag att frysa tills jag dör. Men Black Sabbat i öronen (Kassettbandspelare i rem över axeln) och rockstjärnedrömmar gjorde att jag överlevde. Någon undrar säkert varför. Varför detta spolande? Jo det var så att virke, stockar, las ut på isen med traktor under vintern. Man spolade för att isen skulle bära traktor och virke. Eller alltså, jag spolade.
Annars är livet gott. Som vanligt alltså. Det kunde i alla fall vara värre. Mycket värre.