Planen att lägga sig tidigare skiter sig eftersom Hulken stannar. Men bättre att den gör det nu än i natt såklart. Så det är som det är. Jag blir kvar ett tag. Boken som skriker på mig och vill bli läst får ligga där och skrika sig hes. Jag kan slå lomörat till när jag vill. Lomörat aka Marshallörat.
Täppas skriver poesi ikväll. Ibland får han verkligen till de där orden, ja jag vet att han kan. Vi bor nära varandra. Hälsingland han med även om han ibland flyr till Stockholm för att hämta in senaste nytt från världen. Men han där uppe, jag här nere. Varför skulle de upphöjda bry sig om de som inte är det. En universell lag det där kanske. Tröttsam lik förbannat. Han blind, jag halvblind.
Jag är ut med lite sopor. Det kunde vara julnatt. Tystnad. Ett lätt snöfall. När vi bodde i Täby vandrade K och jag flera år ut mitt i natten under julhelgen bland husen i Roslags Näsby. De flesta sov. I ett och annat hus fanns någon som var vaken. Tystnad och ett lätt snöfall då också. När vi kom hem kunde vi ligga och prata hela natten om livet och om världen.
Boken förresten. Får mardrömmar av den. Tänka sig. I min ålder. Vaknar svettig och tror jag är med i den. Suggestiv som fan. Oxford och Brighton. Innanförskap, utanförskap och mord.
Ja ja. Kan väl inte sitta här och skriva min dynga hela natten. Får hitta på något annat.
Heja, heja, heja!