Jag skjutsar ner K. Hon har långdag. Barn och böcker. En del dagar är tyngre än andra för henne också. Sen Lasse. Inte ens han gör det han gör för att det är kul. Såklart. Han behöver en slant för att kunna gå vidare i sitt värv och för att ha råd med tvål att tvätta av oljekletiga händer. Men sen jag hem. Jag som gör det där jag gör för att det är roligt. Eller är det så förbannat kul? Hur länge sedan var det? Borde man kanske hitta tillbaks dit? Prioritera “kul”. Lustfylldhet. Fast ofta är det nu ändå det. Jo, man får erkänna. Roligt alltså.
Fast jag skall såklart inte klaga. Vad har egentligen sådana som mig att klaga på? Näpp, andra har det värre. Alltid. Det finns inga tävlingar att vinna för en kuf. Tur att man inte är en tävlingsmänniska. Hur många fjärdeplatser har man redan?
Måste försöka hitta en kort kort beskrivning av VSCP. Nu när någon frågar vad det är brukar jag komma dragande med intelligenta vitvaror. Jag tappar åhöraren efter exakt tre sekunder. Ja och när jag tappar åhöraren ger jag själv upp. Lägger ner. För egentligen är ju ingen intresserad av att höra om det där från början. Ja och jag är inte jätteintresserad av att upplysa de som inte vill veta heller. Men utifall man ramlade på någon som borde förstå så skulle man kanske fundera igenom det där ändå. Ett sådant funderande är nu ändå ett låtsasjobb som vilket annat som helst. Fast skit samma. Det gör varken till eller ifrån. Ja och en del saker kan kanske inte bara förklaras med en mening. Om idioten inte förstår så måste det inte vara fel på den som förklarar. Inte alltid i alla fall.
Gråväder. Fyra och en halv ute. Fuktigt. Gör fyra minus till tio minus det där. Stockholmsväder. Ja i alla fall om man adderar en vind till minusgraderna. Men ingenstans jagar kalla vindar människorna upp och ner efter gatorna med högre frenesi än efter Stockholms kalla gator. Hälsingskt väder är som sommar i jämförelse. Aldrig har jag frusit någonstans som i Stockholm. Jo kanske där på isen i Edsbyn. Fast sen kommer definitivt och utan tvekan Stockholm. Ett kallhål är vad det är. Men ett kallhål att älska och längta till utan tvekan.
Om någon av mina läsare är sugen på en äkta Hälsingegård så står den här och väntar på dig. Eget frimärke ingår. Vill man hellre ha något stort och präktigt så kan det här vara något.
Näpp, på med lite musik och sen låtsas jobba i sitt anletes svett. Alltså inte “låtsasjobba” idag utan “låtsas jobba”. Ombyte förnöjer liksom.