K skall ned till sitt. Långdag. Min dag börjar med det. Nedskjutsningen. Sen skuttar jag vidare ned mot civilisationen. Jodu, det är hoppigt, men plogat, och till civilisationen kommer jag. En datagubbe in till rörmokare. Upplagt för språkförbistringar. Åtta millimeters rör till R15. Det ordnar sig – gånger två. Faktura skall skickas. Tanka på det. Inköp av en påse bröd och en VICs blå. Skutta hemmåt igen. Det går bra det också. Märkesdäck med dubb. Ovant. Bullarna glömmer jag i bilen. Rördelarna hänger med in. Klädbyte. Trasbyxorna på. En timme sen sitter handfatet där igen. Det är enklare med rätt grejer än med fel grejer.
Men fylla fågelmat, pulsa ut, det måste man. Finskorna på. Kanske skulle tagit några andra. Men när man väl gått en bit kan man lika gärna gå hela vägen. Ja och tillbaks. Men fyllt är fyllt. Det pips här och var. Av glädje hoppas man. Ekorren som brukar förse sig synes icke till. Inga björnar heller. Men de var iof inte förväntade heller.
Ja och så in och låtsasarbeta. Det blir inte mer gjort än en annan dag. Ja annars vore det ju riktigt arbete så det kanske inte är så konstigt. Y ringer. Uppfinnaren. Han har problem med Windows 10. Jodu, nu har han ringt fel person. Vi jämför prostataläget istället och hinner med en hel del annat om livet också. Han nära tio år upp på mig men ung i själen. Riktigt ung i själen faktiskt. Men åldern förklarar ringandet. Det är bara gamlingarna som ringer. I alla fall av de som vet att jag är en låtsasarbetande programmerare. Ett samtal == en timme borta från uppgiften. Fokustapp. Några telefonring under en dag och hela dan går åt helvete. Mitt humör är inte på låtsas en sådan dag. Den siste som ringer kan får ett “dra åt helvete” i örat. Fast troligare svara jag inte. Vad i helvete är det för fel på mail? Fast S är yngre än mig. Han brukar alltid föreslå en “Hangout session”. Är inte detta en helvetes avart? Som om inte telefon och chattande räckte. Mail! Ja och inte gated community varianter typ Facebook messenger. Folk klarar inte av friheten verkar det som. Vill sitta inlåsta i sina bås. Ja då kan de sitta där för min del. Prata med alla de andra inlåsta. Njuta där i tryggheten och “likesen”. Ryser.
Naturligtvis har jag Times Square uppe. Men seg feed idag. 50F där. Alla har mycket kläder på sig. Ungefär som i Portugal vid 18 C. Men tio celsius är ju inte helt farligt. Här fem minus. Ja och en iskall vind från nordpolen. Tack och lov så sitter jag och låtsasarbetar på sydsidan.
Kommer på bullarna i bilen strax innan jag skall hämta K. Djupfrysta. Bull-Olles djupfrysta bullar. Men de går att tina. Sen går de att äta. Javisst.
Det ramlar in några smådonationer. Smådonationer är bättre än inga donationer alls. Men man blir inte rik på smådonationer. Några små hål i utgiftsturbulensen ordnar de i alla fall. Jodå. Man får boka donationer som intäkter i Sverige. Open Source är inte sport. Ännu.
Men man tuggar sig igenom en dag till. Lever. Mår rätt gott. Är fortfarande tacksam över att leva. Inte rikast, men definitivt inte fattigast heller. Lugn i sinnet, ja och rent utav lycklig där man sitter. Lyckligast är väl vi som inte fattar bättre. En sjukdom säger någon. Jo jo. Man behöver inte vara smart för att publicera forskningsresultat. Den akademiska världen har lika många dårar – troligen fler – än resten av världen. Oj vad nära det var att jag fastnade i den lekstugan. Fast kul såklart. Man kan göra bra saker där om man vill. Bygga för framtida generationer. Bättre än att låtsasarbeta. Kanske…
Nu skall jag hänga lite tvätt, sen läsa, sen försöka sova. Möjligen äter jag en lussekatt däremellan i brist på Semlor. Jodå. Liksom. Ja fylla pellets också såklart. Säga godnatt till Hulken. Klappa honom och önska honom en god natts jobb. Japp det är så långt det gått. Oj. Liksom. Igen.