Måndag. Egentligen har det inte varit helg. Livet och låtsasarbetandet har fortsatt. Precis som vanligt. Som det är. Som det skall vara. Jag kör på. Försöker att inte bry mig om att det bara är jag. Nuförtiden. Inget jag kan göra kan intressera andra längre. Men det är då som man får ta i från lilltån. Om man vill fortsätta. Man får kämpa på. Ignorance är ett bra engelsk ord. Vem orkar bry sig när den breder ut sig. Ja man är väl en del av det där själv. Rubrikläser. Rubrikbedömer världen och dess invånare. Orkar inte med flermeningarna.
Ett lätt snöfall här under natten. Pudersnö. Lätt som molnen högt där uppe ligger den utspridd på backen, nej svävande strax ovanför.. Det är nästan så att man blir sugen på att spänna på sig skidorna och kasta sig ut för närmaste berg. Men vid närmare eftertanke. Nope. Jag håller mig inne. Skottar bort lite ut till vägen och från bron innan jag “kokongar” mig inne på låtsaskontor och förbereder mig på att lägga sten på sten i mitt livsbygge.
Orkar man. Nej det gör man såklart inte. Men man går på ändå. Det är det där envisa. Att det ändå är rätt. Ja och det är inte priserna och pengarna som hägrar heller såklart. Det vore idiotiskta förhoppningar. Jag ställer inte upp i de där tävlingarna eftersom det inte finns någon som orkar ta in flermeningarna i alla fall. Men det är den där känslan man har när man vaknar en måndagsmorgon som den här och vill ner till låtsaskontoret så fort det går och sätta igång igen, frukost och dusch känns som onödiga hinder på vägen, men blir ändå genomförda som en eftergift för konvenansen. Den känslan har ett värde. Möjligen är den bara ett symptom på sjukdom. Men ändå.
Det är alltså tämligen gott läget trots att varenda inlägg eller post jag gör numera möts av tystnad, japp detsamma gäller releaser. Men det där är jag van. Det är mitt liv. Ja på ett bra sätt tror jag. Att göra det man tror på. Inte att göra det andra tror på.
En julklapp var är det tydligen bestämt här uppe. Jo och ja. En gång räcker det med snälla barn. Nu när dom inte finns – barnen alltså, de är j vuxna numera – så räcker det med en julmust för min del. Lugn och vila och den. Men det blir nog klappar och julgran i år också. Jag tror ändå på det demokratiska systemet. Accepterar att bli nedröstad där. Det är en liten eftergift som jag kan ta med ro.
Men nu skall jag slänga på lite musik på Spotify. Sen se om världen finns kvar. Därefter. Sten på sten på sten på sten…