More is better. Klockan är 4:45. En man står och vaktar en kran och han fryser. Men sju grader varmt ändå. Men kanske jagar New Yorks vindar människorna efter gatorna med samma intensitet som Stockholmsvindarna gör det. Men vill man ligga hemma under ett täcke så vill man. Jo han vill det. Mannen på kranen. Det syns. Ja och det kan man väl förstå. Även om man sitter här och tittar på ut på det där genom ett virtuellt fönster ut i världen. Långt bort från allt det där. Mannen där på kranen vet inget om mig. Skulle vi träffas så vore väl det en sådan där schysst universell skojighet som ändå händer ibland. Men det är klart. Ingen av oss skulle känna igen den andre. Men kanske ringde det en klocka någonstans ändå. “Har vi inte setts förut?” Liksom. Jo och det har vi ju. Skruva upp den där skärmen nu och åk hem och sov.
