Närminnet sviktar, jag blir irriterad över småsaker, japp noterat det där en tid. Jag känner igen signalerna. Då är det nära, man har låtsasjobbat för mycket, är lite orolig över trasig bil och att fixa julen ekonomiskt dessutom. De två senare lite av återkommande jultradition de senaste tjugofem åren. Så igår pallar jag inte kvällsjobbet. Lägger mig på soffan och tittar på TV. Lägger mig redan vid tio på riktigt. Visserligen upp kvart i fem och återstartar en trilskande Hulk där i källaren, men i säng igen efter det. Sover till kvart i åtta. Ovanligt alltsammans.
Men att köra på max för länge kräver sin tribut. Japp även för oss meningslösa låtsasjobbare. Hittills har jag jag känt varningssignalerna och lyssnat och hörsammat deras betydelse under alla år. Vilat när klockorna börjat ringa. Kopplat ifrån. Vägrat. Klarat mig skapligt. Igång idag igen såklart men under julen skall bli vila och göra inget annat.
Det ordnar sig troligen. Alltså.
Femton grader kallt ute. Bättre att sitta inne. Alltså igen. Så jag går inte ut. Ser bara till att Hulken pustar och fräser och tuggar i sig pellets. Men möjligen måste jag ut och fylla lite fågelmat. Ja hämta post senare. Men utöver det. Nooooope…
Men det skall visst bli mildare.
Release av VSCP version 13 Aluminium närmar sig. Men hej och hå vad segt det går. Men det är ändå version 13 och det vore väl konstigt om det inte gick lite troll i alltsammans. Den skall inte vara enkel att baxa ut. Tretton förresten undrar vän av ordningen. Var det inte 1.x.x alldeles nyligen. Japp. Men ändrat numrering nu så att det stämmer bättre med atomnumren. Så tretton blir det. Japp. Jo programvarans åldriga varande spelar in där också en hel del.
Så så är det.
Men nu skall jag dricka upp mitt kaffe och sen skall jag knappa på lite. För vad skall jag annars göra? Liksom!