Ohja… det är torsdag för Svear innan man hinner blinkar. Jag har ont i hela kroppen, blöder näsblod. Man skulle kunna tro att man (ja “man” det är jag det) hade en ovanligt kul kväll igår. Men den var faktiskt inte roligare än vanligt den kvällen. Nehejdå. Några steg närmare release dock, det glädjer, men inte mer. Inte mindre heller å andra sidan. Bondkakor, Alvedon och kaffe håller mig igång. Ja lite egenproducerade axelskadeendorfiner också. I grunden är vi alla morfinister.
Solsemester på Mercurius kanske. 427 grader Celsius som hetast “bra dar”. Okänt vilken solskyddsfaktor som rekommenderas. Strålskyddsdräkt med intecooler möjligen Men garanterad sol. Japp. Avfärd på måndagar. Fly julstressen. Men inte jag. jag stannar. Till efter nyår. Sen kan jag dra jag också.
De som sitter på läktaren vet alltid bäst. Det gäller i open source och elektronikutveckling också. Det sitter alltid personer som kan göra det folket på planen gör både snabbare och bättre. Men när de försöker ger de alltid upp efter ett år och sen skriver de en bok om hur det egentligen skulle göras, en bok vi andra såklart förväntas läsa. Man suckar. Fast inte mer än att man har de mesta av luften kvar i lungorna. De är nämligen inte värda att göra av med luft på de där typerna.
Lite sådär är det med alla JSON projekt för IoT m2m som florerar i standardiseringssammanhang. Man undrar har de här människorna verkligen jobbat med embeddedteknologi någonsin? Jag orkar inte ens sucka åt det där.
Men en på tio är kanske en “maker”. En sådan där som Percy Barnevik pratade om när han sa “Här sitter folk på kontoret och vänder papper hela dagarna sen går de hem och bygger en båt…” ja appropå att använda folks potential alltså. De flesta är “makers” om man tittar efter. Båtbyggarna finns ofta bland de där 9/10. Tänk…
Fast är det kul att leva då? Japp. Tänk för att det är det. Hur konstigt det nu än kan låta. Man får kämpa på liksom.
På Times Square river man byggnadsställningarna. Man är “klar”. Ja jävlar. “Klar”. Något man borde prova. Ser en äldre man med lodenrock hälsas på tre yngre personer där igår. De verkar inspektera det färdiga bygget. Han tar de två yngre männen i hand men ignorerar den yngre kvinnan. Ändå verkar det vara hon som är självaste chefen av de tre yngre. Men kanske hade Lodenrocken och den unga kvinnan redan hälsat på varandra utanför bild. Kanske hör de ihop. Vad vet jag. Ingenting. Som vanligt. Jag bara fantiserar kring det jag ser. Bygger det som inte finns. Ja jag vet vi behövs inte i in värld. Nehejdå. Jag ler. Åt dig. Som är så jordnära. Som står så stadigt på jorden. Du är duktig du!
Nu skall jag städa. Japp. Så de så. Liksom. Då blir ju ju jag också lite duktig liksom.