Lite, eller snarare, ganska mycket, avslaget här idag. Det är väl julen. Som pockar på. Som vill ha uppmärksamhet. All uppmärksamhet. Det irriterar mig lite. Eller ganska mycket. Jag är inte där förrän på fredag. Om jag får bestämma. Men det får man ju inte.Tydligen. Det skall tänkas jul redan nu. Ja i alla fall imorgon. ja och skall det tänkas imorgon så tänker jag idag. Är världens sämsta på att koppla bort det som skall komma. Skall jag åka bort på eftermiddagen en dag så är förmiddagen förlorad tid. En av många dåliga egenskaper. En man borde tränat bort vid det här laget. Men som man alltså inte har tränat bort.
Jullåt, en nyskriven, det har varit tradition nu i ett gäng år att göra en sådan. Men i år blir det ingen. Det är synd. För mig. Möjligen en seger för världen. Fast som vanligt bryr den sig väl inte. Det är ju lite världens uppgift det. Ja och det kan man ju leva med.
Fryser gör jag såklart. Fast det finns ingen som helst anledning att göra det varken här inne eller där ute. Men faktum kvarstår. Jag huttrar. Förbannade fryslort mumlar jag därför ibland åt mitt eget håll. Men lyssnar såklart inte på sådana påståenden. Men imorgon varnas det för underkylt regn. Det som är så mysigt. Not. Speciellt om jag skall ut och leka jultomte mitt i det där.
Kortmeningar som synes. Ja det märker väl inte en rubrikläsare såklart. Men kort rubrik. Borde finna ork att ta sig igenom den för de flesta. Japp, åtminstone dit. Resten, ja, det kan man nu ändå mista. Det tillför inget. Liksom. Så den här gången är det då ändå en fördel att vara enmeningsläsare och rubrikläsare. Den gång som liksom bekräftar den berömda “regeln” således.
Ja, men det här med att smita undan och försöka skriva istället för att låtsasjobba är ju nu inte så mycket vila som man först trodde. Man skall ju helst komma på något att skriva om. Nu gör jag inte det. Får svamla. Det finns folk som inte gillar sådant. Ja i alla fall får vatten på sin kvarn. Men det må vara hänt. En julklapp från mig.
Där sätter jag därför punkt. Tomtens dagbok har jag helt glömt i år. Ja möjligen ignorerat. Men de där varelserna lever ju sitt eget liv ändå som det är nu. En gång framplockade alltid här. Bror Erics bild får ändå hänga med i det här inlägget. Jag har ändå både ägande och publiceringsrätten till den.