Det snöar här. Ja som varje dag. Normalvinter. Som förra året och året före det. Snö är sällan en bristvara här. Det är väl OK att vinter är vinter såklart. Bor man kvar får man leva med det. Kallt. Vinden som kommer från norr hindras varken av jackor eller människokroppar. Den drar bara rakt igenom allt det där som en boson. Man får stå ut. Tina framför en brasa så gott det går.
Men det går frammåt. Vi går mot ljusare tider. Man längtas dit. Vet att var det bara “ljusa tider” hade man inte uppskattat dem lika mycket som med den variation vi har nu. Man behöver motpolerna. Får använda sig av dem för att orka leva. Tröska på. Leva på. Det går faktiskt ganska bra. Man får låta bli att tänka för mycket på månaderna som är kvar.
Grön IKEA soffa snart. Längtar trots en icke på något sätt högintensiv vecka. Men julslöheten sitter väl i. Gammeln också. Det behövs uppstartsvecka. Så på söndagkväll kanske. Full fart igen. Man hoppas.
Det är gott att leva även som kuf. Japp, så ni vet. Ni storfräsare där ute.
