Guldbaggegala ikväll. Men jag tittar inte. Ser bara intåget av svartklädda kvinnor som håller varandra i hand och gör det på Twitter, inte på televisionen. Men mäktigt. Håret reser sig på armarna. En gång kunde det där blivit min väg också. Filmen alltså, men bakom kameran. Men musiken kom i vägen. Den gången. Det där som kommit i vägen är lite av ledmotivet i mitt liv. Jag väntar bara på nästa passion. Hinner man med en till månne? En till rotuppryckande passion som liksom av en slump kommer i ens väg och förändrar allt. Som gör att man byter riktning.
Men idag fiskar Sting efter en programmerare. Jag känner mig hedrad. Men det går såklart inte. Hade det gjort det skulle jag nog tagit chansen. För att få sätta ned en av två tunga fötter i Stockholm igen. Ja och dyka in i överfinansierat spännande projekt såklart. Tänk vad härligt. Att få vräka på. Köra så det ryker.
Men jag får tacka nej. Möjligen läste de slarvigt och såg inte min ålder. Troligen nästan. Det är inte många sådana frågor som kommer min väg idag. Upplyft av frågan hur som helst.
Mats Qviberg följer mig inte längre på Twitter. Jag undrade iof varför han var där från början. Misstog mig antagligen för någon annan. Nu blir jag ändå lite stött. “Kapitalistgubbe” liksom. Ja om jag är ocool gubbe kan väl han vara det. Fast han verkar ju vara rätt skojig. Men har troligen inte samma socialistsympatier som jag har. Fast det är ju sina motsatser man skall söka heter det ju. Ja, ja, för sent för det nu alltså. Men man har väl en och annan kapitalistföljare kvar ändå. Jojo. Träffar jag kapitalistgubben en dag får jag fråga vad det där är för sätt.
Men nu. Läsa och sen sova. Ja Hulken skall ha pellets också såklart. Det är arton minus där ute. JÄVLIGT KALLT om du frågar mig. Men tack vare samme Hulk är de alltså inte kallt här inne.Åtminstone det är bra. Jättebra. Liksom.
Men nu godernatt på både fattiga och rika.