En ny dag. En som börjar med att skotta snö. Det är tyst. Kanske två decimeter snö. Det går. Världen finns kvar. Tack gode han/hon/det/gud för stora gula traktorer.
Läser den här artikeln. Minns en bild från början av 80-talet där det var tre segelbåtar på bilden där från Horsfjärden utanför Stockholm. I verkligheten var de bara två. Före den stunden hade ett foto varit ett bevis på något. Det försvann där. Idag blir det svårare och svårare att hantera “verkligheten”. Vad är sant och vad är verkligt? Kommer vi att nå en punkt där folk slutar bry sig. Inte orkar bry sig? Därför att allt det där är bättre än verkligheten. Är vi inte redan på väg dit kan man undra om man sitter på en buss och ser alla som tittar ner i sina mobiler (eller tidningar, eller böcker).
Läser sedan om apelsintjuvarna. Sickna skurkar. Gissar på gästarbetare som fått skitdåligt betalt för att plocka. Lagen skyddar aldrig de fattiga. Men det där vet jag såklart inget om. Kanske hängde det bara fyra ton där redo att plocka. En grej på min bucketlist är definitivt att gå ut i trädgården och plocka en apelsin, skala den och äta den där och då just då i solen.
Annars knappas det på. Lite vad är det som går och går och aldrig kommer fram till dörren, svar Åke Hedman, känns det som. Det finns liksom alltid mer att göra. Innan man kan ropa “klar” med någon slags tillförsikt. Vi får se hur det blir idag. En envis flunsa härjar i kropp och lungor dessutom. Sänker istället för höjer. Men heja antikroppar liksom. “Låtsasjobba på” får man utropa till sig själv.
Men livet är väl gott. Fick en påse Vic’s Blå igår och bara det piggar ju upp gamla män som mig. Men Torsdag. Jag borde ha hunnit mer. Mycket mer.
Startar min värmare och kör.