Tisdag. Minus nio under snön. Minus nio över snön. Jämvikt. Bra. Jag tror på jämvikten. Och nej, det snöar inte. Bara det. Liksom.
Men tisdagar innebär också ett ansvar. Alltså att få något gjort. Har man inte åstadkommit något när tisdagen är slut så är det kört. Det känns i alla fall på det sättet. Onsdag till fredag är arbetsdagar. Som man gör saker under utan att tänka ihjäl sig. Ja inte riktigt sant såklart. Men på tisdagar känns det så.
Petite kommer in med årets första sork igår. En stund efter kommer Frasse med förvånad “sålt smöret och tappat pengarna” min. Gissningen är att lillkatt helt enkelt knyckt sork av gammal katt. Man kan väl se stolt ut för det tycks Petite tänka när hon slafas i sig det där djuret på en av våra mattor. Alltid på en matta. Alltid lever och blod kvar. Alltid lika äckligt att ta reda på. Alltid lika gosig (och stolt) att (man flyr ifrån) efteråt.
Jo tvättar matta idag alltså. Frekvensen av mattvättar tilltar med våren. Milt uttryckt.
Fast kanske var det Petite ändå som tog den trotts allt. Vem vet?
Vardagsdramatik i mitt liv. Eller bara vanligt liv? Eller inget liv alls?
Windows för min del. Låtsasjobbet. Maskinen jag kör på är en uråldrig laptop från min tid som lärare. Det är jobbigt. Minst sagt. Trippeljobbigt. Ja och jag har sagt att jag skall ge upp windowsutvecklingen. Men kommer alltid tillbaks dit igen. Det SKALL gå. Ja och så brukar det göra det. Men antagligen inte så länge till nu. Den sjunger nog på sista versen den där burken.
Ja nu är min Linuxburk inte så mycket bättre. Tro för den skull inte det. Men den har i alla fall åtta gig. att skämma bort mig med. Ja och så har jag några burkar till såklart. Men där är det 32-bitar överlag.
Illa!
Men det kunde vara sämre.
Mycket sämre.
Nu är mitt kaffe slut. Jag skall ta tag i den här dagen. Ja så gott det går. Sten på sten.