Kinesiskt nyår. Vi går in i hundens år. Jag som apa vet inte om det är bra eller dåligt. Troligen bra.. Om man utgår därifrån så börjar man ju i alla fall på topp.
Kineserna kan förresten det här med att fira. De jag känner har redan varit ledig en vecka. Ja och efter nyåret så blir det månfestival. Det firas några veckor. Å andra sidan blir det inte så mycket ledighet för övrigt. Så värda den där ledigheten, JAPP!
Sjuttiofem spänn per kinapaket under femtonhundra blir avgiften från första mars. Ett slag i luften. Allt borde handla om fraktkostnader snarare. Men som vanligt angriper man symptomen istället för sjukdomen. Det är något med politik och symptom.
Februari verkar ha sju veckor i år. Månaden tar aldrig slut. Japp såhär känns det här med. Trött på vinter nu. Vill kunna gå ut i t-shirt. Japp. Nu! Utan att frysa.
Ute snöar det såklart. Inte mycket. Men det snöar. JÄVLAR! liksom. :))))))) (det där sista är ett galet skratt).
Ägnar annars större delen av dagen igår åt “Hello World!”. Japp det tar en dag. Det finns ett fel i koden som gör att den hänger sig. Problemet med ARM är att en rad PRINTF(“Hello World!”) behöver plus hundra rader för att initiera allt. Speciellt alla klockor och delningar är ett helvete. Så var det här. En bit som inte sattes. Tack för det NXP. Hade jag fått veta det från timme ett hade jag varit nöjdare.
Men fortsätter väl idag. Med lite tur kommer man längre. Men troligen inte.
När jag kodar i PC miljö så känns det enormt onödigt att ta något så stort som en megabyte i minne av systemet. Börjar allokeringarna bli så stora får man liksom tänka till. Men i dagliga jobbet har jag två browsers uppe, en IDE (som egentligen bara är en texteditor) och en mailklient. Åtta gigabyte är för lite för det där. Definitivt. Jag åker ofta i taket. Ligger där och guppar vid 90% minnesutnyttjande. Man undrar var allt minne används till egentligen? Ja och vore glad om det återlämnades när man stänger applikationerna. Köpa mer minne är väl lösningen som vanligt. Bota symptom som sagt.
Om alla i storstäderna inte sökte sig till akuten för minsta lilla plåga så skulle köerna dit bli kortare. Tror jag. Fast jag skall väl inte lägga mig i.
Men det är gott att sitta med projekt som inte behöver bli “klara”. Det är liksom något helt annat. Man kör så länge man har lust helt enkelt. Är det för trist kan man börja med något annat som inte heller behöver bli klart.
Nazaret sjunger om fest i natt. I mina högtalare. Jaha… Men här blir det nog soffa. Den gröna från IKEA. Kanske en film. Om jag kan hålla mig vaken. Ja nu började Deep Purple spela. Nåja. Gammelmusik för gammelgubbe. Nu kör vi.