Vore det inte en sådan uppenbar stöld så skulle jag stjäla The fool on the hill som namn på den här bloggen. Ja byta. Ändra efter alla år. Aldrig har väl en låt passat bättre som beskrivning av mig här på kullen. Ja, jag har annars en lista med andra alternativ också. Men det där är låten om mig. Fast det visste såklart inte dom när den skrevs. Troligen.
En kamrat påminde mig om låten. Tänk att man kunde glömma den. Tänk att man inte gjort kopplingen. Jodå. Illa. Egentligen. Liksom.
Äldste sonen fyller tjugonio idag. Det är liksom som fan. Ungarna börjar bli gamla de också. Alltså börjar man bli ivägen för världens utveckling. Dags att dra snart. Ja det där ordnar väl sig själv kan man tänka. Men konstigt är det. Det var inte så länge sedan vi gick upp mitt i natten och stack ut och fiskade och det var ett stort äventyr.
Men grattis såklart. Ett stort! Och HURRA – HURRA – HURRA ! ! !
Pratar med självaste han i Han och hans vänner på lördagen. Det är skiva på gång där. Releaseparty 12’e maj. Kanske skall man besöka det där för en gångs skull. En höjdare på gång. Japp, det är det, helt klart, Hans bästa. Ja för “vännerna” står väl mest för spelandet medans “han” står för låtskrivandet. Ja och det gör han bra. En låtskrivare av rang. Varje gång vi pratar med varandra blir jag spelsugen så jag blir sjuk. Men studion står här fortfarande och är för kall. Och jag hör inte till det där heller. Såklart. Men man kan väl göra musik ändå.
Han är förresten en av de upphöjda idag. Därför har han råd att göra ett gäng i röd vinyl också. Som de som är mer intresserad av saker än av musik kan köpa. Vi här nere studerar honom lite extra noga utifrån fascistiska och moderata böjelser. Ja samma sak om du fråga mig såklart. Det är så lätt att glömma var man kommer ifrån när vitskjorta och slips åker på.
Men vi får se i maj alltså, kanske…
Saknar jag något från förr så är det just spelgänget. Edsbyn. Ett annat Hälsingland. Det var mycket frustration i det där också. Det “villes” så mycket. Men väldigt ofta förbannat roligt och en kamratskap som var väldigt speciell. Men man får vara glad för att man inte blev kvar där. I Ljusdal är “stjärnorna” ungefär desamma som de var under sjuttio och åttiotalet. Alla håller varandra under armarna. Inga nya kommer fram. En sådan stoppkloss har jag inte velat vara. Hurra för det nya. För det är något sorgligt över det där. Gammelvälde. Alla längtar fortfarande efter den där hitten som aldrig kom. Lokalstationen spelar alltid samma gängs releaser. Lokaltidningen fyller alltid helsidan med samma gäng som nu skall göra comeback satsa. Man suckar. Blir ännu tröttare än vad man var och är. Fast man väl egentligen inte är bättre själv såklart. Det är man ju aldrig. Liksom.
Dagens stora händelse är annars att jag håller på att kalka ur kaffebryggaren genom att kosta på den två deciliter ättika. Ett försök att åstadkomma lite mer drickbart kaffe än vad den spottar ur sig just för tillfället. Men det är klart, det där sten på sten gör sig bäst om kaffet är lika illasmakande som i en deckarserie. Lite lidande hör ju till alla framgång. Ja och om nu någon läsare inte visste det, alla misslyckande. Äckligt kaffe och andra jävligheter har minsann inte bara förärat de som lyckas här i livet. Tro mig. Jag borde veta.
Ättikan tar mig med genom minnenas alle till fotolabb från förr. Omedelbart är jag där. Kan känna lukten av framkallningsvätska, fixerbad också. Ja och det röda ljuset. Har funnits timmar i det där också. Älskat det.
Om kaffeprojektet lyckas får vi se imorgon alltså. Det blir som det blir. Det är som det är. Hur-som-helst. Liksom.
Måste beställa pellets imorgon. Att det fortfarande är dagar kvar på den här förbannade helvetesmånaden kan jag inte fatta. Alla februarimånader under alla år är för långa men årets har varit som om tiden stått stilla. Varför kan inte det hända under juni, juli och augusti istället. Jag bara frågar. De månaderna sticker bara iväg som en gevärskula ivägskjuten mot en som förtjänar en. Man hinner nästan inte äntra dem. Leva dem.
Ja, beställer man pellets så måste den också bäras in. Sådan är lagen. Min kamrat axel och jag gillar. Tar tag i det där.
Kom förresten förbi det där “Hello World” exemplet till slut. Irriterande såklart att fastna på småsaker och det förtsa exemplet. Struntsaker. Men inte lätt att hitta. Men nu alltså vidare. Tills man fastnar igen. Det är på de där “sitta fast ställena” som vi sållas in i olika fållor vi embedded utvecklare. Jag jobbar istället för att skramla hur som helst.
Men nu. Jag skall vidare. Låtsasjobba. Lägga sten på sten. Därför att jag inte vet någon annan väg framåt än den jag går. The fool on the hill i högtalarna. På repeat. Åtminstone det känns bra. Jag känner mig sedd. Det är inte ofta. Liksom.