Månens anförvant av Niklas Rådström
Mozart. Casanova, Saleri, osv osv. Här hittar man många av de stora. Ja och det här är perfekt skrivet. Språket är oklanderligt. Imponerande. Om man kunde skriva såhär skulle man vara lycklig. Men någonting saknas. Kanske är det en själ. Kanske är det ett hjärta. Jag vet inte. Men griper ann gör den inte. Fast den i alla meningar är högkulturell så ger den inte mer efter sig än vilken Camilla Läckberg roman som helst. Inget fel i det. Absolut inte. Åtminstone för mig räcker det.
Alla andra böcker jag läst finns här.