Att koda OpenSSL eller snarare (Open)TSL socket(ar) är lite jävligt. En vecka blir det oftast för minsta skitgrej. det är tungspetsbalanserande högkoncentration. Nu tycker man såklart att det borde finnas tio miljoner bibliotek man kunde använda. Färdig kod alltså. Ja och det finns ju en hel del. Men vill man ha kod som är MIT licensierad, japp då står man där. Lite GPL finns det ju. Bl.a Mongoose som jag redan nu använder i VSCP. Men skall man göra kod som skall ligga i ett bibliotek och alltså bli inbäddat i annat så vill man koppla bort så mycket som möjligt från det licenser som skrämmer. LGPL duger för ett bibliotek iof men för amalgamationer (kan det heta så på Svenska?) duger bara MIT. Ja och för kod i firmware. Folk blir nervösa annars. Användare i form av utvecklare, de som tycker att deras egen kod är guld, andras kod skit, vill helst inte dela med sig en endaste gnutta.
Så skriva från scratch alltså. Sten på sten.
Till råga på allt är jag såklart mosigare en nivå till idag. Vad är det här för jävla förkylning! Sätter sig i kroppen också. Skall högerarmen läggas på musen så görs det med hjälp av lyftande vänster arm. Skall den flyttas till tangentbordet eller en penna får man använda samma procedur. Krångligt, Så jag svär lite för mig själv här nere. Ingen hör ju ändå. Ingen bryr sig om de hörde heller.
Man blir trött av det där. Löjligt. Jag vet. Men det är så i alla fall.
Annars mullrar det här idag. Snön far av taket. Huset liksom rister till och så kommer det farande. Fåglarna får vara utan mat några dagar. Vågar tametusan mig inte ute till fågelautomaten.
Den troligen bästa film jag vet är nog The Perks of Being a Wallflower. Jag var tvungen att titta på den igår. Det är något speciellt med den där filmen som griper tag djupt inuti mig. Japp, en ungdomsfilm. Jag en gammal gubbe. Hur det är möjligt att åka in i den där filmen begriper jag inte. Men det gör jag. Med hull och hår. Gråter floder. Ja och jag skull kunna titta på den nu på en gång igen, och imorgon och dan efter. Den skulle vara lika bra varje gång. Jag är övertygad där. Ingen annan film har någonsin gjort det till det höga gradantalet med mig tidigare. Ja Mandomsprovet var nära. Men bara nära. Troligen är det så att den tar mig tillbaks till en tid i livet där vi var vänner, allt var enkelt och vi fick vara galna som skrattande rabiessmittade hundar.
SXSW verkar ju skoj. För sent i år att ta sig till Austin såklart. Men ny chans Mars 8-17 2019. Vore skoj. Musiken och tekniken sammanförda. Har ingen aning hur det skulle gå till. Men skriver upp på bucketlistan ändå. Kanske kunde man bo hos Iiain. Fast det är 1665 miles till Houston. Tre timmar. För långt. Man får leta en bro. Ta med en filt, gitarr och en kopp.
Det snöar ymnigt på Times Square. Så nu vet du det.
Den siste av sin art (gren) går. Sorgligt. En bild säger mer än tusen ord.
