Klockan här på låtsaskontoret säger 21:15. Den har fel såklart. Det är sommartid. Icke normaltid. Man skall tänka 22:15. Borde väl ha ställt om den. Men den hänger strax under taket. Det behövs stol för att ta ner. Jag orkar inte. Inte just nu. Kanske imorgon.
Seg här. Det gör ont överallt. Det hostas. Det ojjas. Det är mosigt. Ger sig alltså inte det där som finns i kroppen. Vad det nu är. Kanske bara gammeln. Ja då kan man ju fatta. Men man hoppas ju på influensa. Hoppas kan man alltid. Varför inte liksom.
Förutom den där klockan finns det fler klockor här nere att ställa om. De andra når jag utan stol. Men orkar inte lik förbannat. Det är en slöhet som tagit mig i besittning. Troligen. Också. Eller oxå. Eller något. Liksom.
Tror jag skall gå och lägga mig. Trotts den tidiga timmen. Bra bok finnes. Det lockar. Inspiration för annat finnes inte. Tydligen.
Har ni sett en vit blodkropp (leukocyt) fånga in en bakterie någon gång? Det är häftigt. Vi har alla massor av dem. Vi är alla kungar i egna kungariken. Flera kilo goda bakterier i tarmarna. Allt det där som vi har ansvar för och borde tänka på när vi gör våra val. Som dör med oss. Men kanske vill “leva”.
Bra att datorklockorna ställer om sig själva i alla fall. Det fanns en tid när man fick ställa om dom också.
Sju grader varmt ute idag. Nu är det sju grader kallt. Nedåtgående. Kung bore fajtas ännu. Som vanligt. Det är inte över förrän det sista slaget är avgjort.
Nope, jag ger mig. Hulken, trappen, sängen. Känns dessutom som en macka skulle kunna gå i. Fast man borde låta bli just den.
Förresten börjar det bli bråttom om man vill ha sig en semla…