Varje morgon är lite “hej macken” här när jag kommer ner till låtsaskontoret. Jag ser mig runt. Böcker. Elektronik. Datorer. Ja och jag trivs. Och slutsatsen är såklart självklar varje gång. Det, just det, den känslan, är värd något. “Hej macken”. Flinar och säger det för mig själv. Kurrar som en katt.
Det blå har bleknat bort lite idag. Men det tog mig genom en del uppgifter igår. En bra dag är en flödande dag. Jag njuter i det. När det rinner på i huvudet. Men flyter det på sådär så blir man såklart mindre blå och blir man mindre blå så minskar flytet. Så uppgiften nu på morgonen är att bli lite deppig till sinnet fast man inte är det. Kanske hjälper det att slå sig själv med en hammare på tummen?
Google skall släppa Android for Things 1.0 idag sägs det. Eller har redan släppt snarare. Pratet börjar nu. Jag har testat ett tag. Och javisst finns det positiva grejer. Uppdateringar av firmware är en sådan i högsta grad. Men inbäddade enheter har kanske blivit mer resurserbjudande men inte fasiken lär det sitta en Linuxburk i varenda enhet som förut fungerande med en 8-bitare. Det kan jag inte tro. Nedåt i värdekedjan åker de såklart hela tiden. Så en marknad för Android of Things lär det såklart finnas. Ja, annars skapas den väl. Det finns pannkakor i kyldiskarna också.
Men jag trodde inte på C på singelchippare heller när IAR skickade sina testversioner tills oss där på 80-talet. Det var ju fel så fel så fel. Inte många sitter och koda i assembler idag. Inge större kodpartier i alla fall. Men jag såg det inte mest pga av 128 byte ram. Ja det ändrade sig ju snabbt. Jag åt snällt upp hatten. Kröp hela vägen fram till korset.
Ja SSL koden börjar fungera nu. Det är lite kvar att flippa med ännu. Tro tamefan det blev ett allmängiltigt bibliotek av alltsammans också. Om jag nu orkar ta i från fötterna och paketera alltihop. Ja, och skriva manual. Det räcker liksom gott och väl med allt annat låtsasjobb.
Man borde väl bara ge sig. Ge upp. Men jag håller mig i alla fall sysselsatt i väntan på döden. Det kan väl inte vara sämre än att sitta och lägga patiens om dagarna ändå? Fast kanske. Massorna har rätt. Jag har aldrig tillhört dom. Inte de andra heller för den delen. Inget jag gråter för. Bra försök liksom.
Kaffet smakar som vanligt skit här på morgonen. fattar inte varför jag dricker det. Men det är väl det där med rutiner. Dumheter liksom.
Men jag skall sitta på lite Metallica och dyka in i Åkes värld. det är lite ballonger och serpentiner där just idag. Man gapar liksom. Men bra säkert. Liksom.