Det är persienner ner det första som händer när jag kommer ner till kontoret. Det där lidandet. Ingen vill fälla ner persiennerna när flödande skön varm sol finns där ute. Den som bara lovar mer och mer och mer och mer.
Men ner måste de. Om man nu skall kunna se och verka. Man funderar en stund på hängmattan. Egentligen är det ett alternativ. Men det tyska i en, arvet efter Fritz, det som alla Svenskar har i sig ungefär som julgran, får en att stanna inne. Ja, åtminstone skall det låtsasjobbas om det nu inte går att jobba på riktigt. Det är så hans påbud är. Fritz alltså. Om du undrar.
Alla är släkt med Fritz i Sverige så du vet. Det är alltså ingen specifik Hedman-släkting det där. Här finns i vår släkt finns bara bönder och somk mest spännande en “överlöpare” från Norge.
Ja iof, kan du sätta dig med kaffekoppen framför morgon tv en vardag, japp, då har du inte det där släktförhållandet. Grattis. Du är fri. Ja, eller pensionär.
Fast kaffe såklart. Kaffe som smaker nästan OK idag. Jag förvånad. Fick man en kaka till så var allt som det skulle där också. Men “karaktär”. Jodå. 🙂
Tänker man efter så är det gott att leva. Det är underligt egentligen. Det är sällan man kommer fram till en annan slutsats. Åtminstone inte i mitt liv ha det varit så. Då är jag då ändå en blå person. Men en som gillar det. För det mesta. Eller har haft lyckan att får vara “lagom blå” kanske. Mollstämd kanske passar bättre egentligen. En vinstlott såklart. Tack för den.
1301 dagar kvar på skuldsaneringen. Också där går det framåt. Hopp. Är det sådär man sitter och räknar dagarna i ett fängelse också kan jag undra? Då när den dan passerat, har vi nästan tiotusen till i månaden att leva av. Det är skillnad. Tiotusen är pengar det med. Liksom.
Men för alla oroliga kan jag försäkra att jag inte kostar samhället något. Ja inte på annat sätt att jag inte dra in skatt de här åren. ja, något som ju kan tyckas vara dumt. Här sitter jag liksom. Men flödet från andra hållet, de samhälleliga bidragen, de har sällan träffat mig.
Men jag skall inleda dagen med lite städning. Sådant där man får göra utan att tänka för mycket. Som bokföring. Man gör bara. Skönt när det är gjort. Det är nästan alltid värre att ha något hängande över sig, ogjort, än att verkligen göra det.
Så låt det då bli så.
Nu!
