Det är värmen man kommer komma ihåg den här dagen för. Tjugotre grader klockan arton. Det var sexton klockan fyra inatt. Magiskt. Grannen ville lägga allt i en påse och spara. Japp så kan man såklart också göra. Själv vill jag ha allt det här nu. Ta in. Precis som jag vill ha det mesta levererat och avnjutet.
Koltrasten är stundtals galen. Möjligen handlar det om kondition. Han klarar inte längre pass än vad jag gör. Kör intensivt en stund, sen tyst länge. Men det är såklart självklart värda att vänta på hans drillar. Det vackraste som finns är Koltrastens sång. Ja om du frågar mig.
Jag skriver manualer mest hela dan. Skriver om. Det är tröstlöst och tröttande. Tar upp det där nästa vecka igen. Som kommen från bondsläkt som jag är så äts det härskna fläsket, den dåliga potatisen och det mögliga brödet först. Det kan inte hjälpas att metoden har nackdelen att man alltid äter just det där som är dåligt då. Men lika med låtsasjobb och riktigt jobb (om jag minns rätt). Det tråkiga först. Alltså man gör sällan roliga saker. Läs aldrig.
Fast skall man släppa grejer så är det sällan skoj ändå. Handlar mest om disciplin. Att nå något slags “klart”. Nirvana. Man får uppfina ett nytt ställe och kala det “Nirvana” varje gång. För “framme” är man aldrig. Alltid bara nästan.
Skjuter iväg räkningarna idag. Och OJ! det blir pengar kvar. Det är Hulken-vilar-tider. Icke-eldningssäsong. Livet är lättare. Men å andra sidan mycket som skall fixas och hinnas med innan nästa eldningssäsong börjar. Rundgången. Är inte vi alla i det där hjulet? Springer för våra liv.
K är på filmpremiär. Bästa stassen på. Snygg. Hoppas det blir skoj. Fest hela natten gissar jag om jag känner det glada gänget.
Själv håller jag mig hemma. Alla fönster öppna. Redo för den stora kometen. Eller att himlen skall fall ner över våra huvuden. Nej då. Det är lugnt. Jag vandrar på. Lite krisförstörd kanske av svårår. Men det vore väl underligt annars. Det rör sig framåt. Man försöker undvika att tänka på att det är döden som är ändstation och att den närmar sig. En hamn, inte ett hot. Inte längre.
Biblioteket. Så mycket böcker. Stackars barn som måste städa undan allt det där en dag. Böcker är tunga. Men kanske går det att ställa en container under fönstret. Fylla den. Värdet minskar. Papper kan eldas. Orden där i kan glömmas. Det är mest känslomässigt. Rummet, som vi kallar “biblioteket”, är väl det det med. Men glad att ha det. I mitt barndomshem fanns en bibel och “Gropen i skogen” av Åke Wassing. Det är rummet är en eftergift åt lyxen att äga mycket av någonting. Ord. Bokstäver. Kunskap.
Nu mat. Helg. Vila.
