Hur jag lärde mig förstå världen av Hans Rosling

Det här är väl en sådan där bok som man måste läsa. Nu kändes ändå inte så, som något jobbigt alltså. Men faktum är att flesta av de där “måsteböckerna” är mest luft och inget att ha. Men här finns faktiskt mycket substans. Jag lyfts av den här boken som jag alltid också lyfts av Hans själv.

Ni vet de där människorna som får oss att se saker på ett annat sätt, “jaha” upplevelsegivarna. Hur många sådana får man möta under ett liv? Inte jättemånga. Inte ens för den med tur. De är som hittade pärlor de där mötena. Om man orkar lyssna. Är nyfiken. Är vetgirig. Hans var en lysande estradör och pedagog som tvingade människor att lyssna. Det gick liksom inte att inte göra stanna upp och lyssna på honom. Ja och han förändrade synen på världen. Det är också arvet efter honom. Synen på den fattiga delen av världen kommer aldrig att bli densamma igen. Att vi är desamma. Var vi än finns. Människorna.  Att vi måste tänka i fler steg än ett. Alltid.

Ett solklart “LÄS!” är det här.

Alla andra böcker jag läst finns här.