Den där trötta personen som är jag vilar och sover mest under midsommarhelgen. Det stormar och det regnar och det är kallt. En björk knäcks. Måste försöka få till en motorsåg. För helvete! Ved!
Det är INTE grillväder ute. Inte inne heller. Men det blir potatissallad och gott till den och jordgubbstårta (med fantastiska jordgubbar) och senare glass och… ja man blir mätt. Är belåten. Kan somna på maten. Om och om igen. Vakna igen. Äta lite. Läsa. Somna.
Mer blir det inte. Jo lite tv-serie. Pressar på. Klarar av en säsong. Fyrkantiga ögon. Men skaffar sig ett utvilat sinne. Man behöver inte fundera så mycket under en Netflix serier. Såklart. Men man vill väl inte det heller. Betalar för just det.
Så är jag då piggare idag? Ja inte vet jag det. Borde man inte vara det? Veta det? Men man vet inte. Sitter här. Försöker komma igenom tre dygns mailinflöde. Det är ändå inte så mycket som det brukar vara. Tack och lov för det. Men sen annat. Det där man väl egentligen skulle huggit tag i under åtminstone en av dagarna under midsommarhelgen. Men det ger sig. Det är ändå på låtsas. Låtsasliv. Skrammel.
En far som har älskarinnor, får han barn som behöver samma bekräftelse? Päron som inte faller så långt från äppelträdet. Funderar över det men kommer inte fram till varesig svar eller slutsats. Det får vara som det är. Allt är ju det i alla fall. Själv har aldrig haft behov av den där bekräftelsen. Hur det var med min egen far, eller mor för den delen, vet jag inte. Vem känner egentligen sina föräldrar? Man bara tror man gör det. Ibland inte ens det.
Björktrastarna syns inte till längre. Det har varit mycket fåglar innan midsommar här. Däribland massor av björktrastar. Som vanligt. Nu borta. Jag gissar att ungarna är flygfärdiga. Men var tar de vägen sen? På gräsmattan, som verkar vara en primär mathämtningsplats annars, är de i alla fall inte kvar efter midsommarhelgen. Lite spännande är det. En gåta som behöver ett svar.Men som vuxen får man nästan alltid söka alla svar hos sig själv.
Generellt gäller att efter midsommar så avtar alltid fågelsången här på kullen. Som om fåglarna hade koll på sommarsolståndet. Har dom det? Jag saknar i alla fall de där tjattertanterna. Tack och lov för att Koltrasten fortfarande är kvar.
Kanske har fåglarna också lite välförtjänt sommarvila innan det bär söderut igen.
Man får nästan hoppas att det är så.
Har ni tänkt på vad dumma de flesta som anser sig själva smarta oftast är?
Jo, det hoppas jag att ni har.
Lurade annars.
Förda bakom ljuset.
Vika “ni” nu är. Man kan såklart fundera över det också.
Man kan fundera över så mycket.
Om man vill.
Om man orkar.
Vet inte riktigt vad jag skall tycka om den här dan egentligen. Känns verkligen inte som en måndag. För visst är det väl måndag det är idag?
Förvillad.
Ledighetsavtrubbad.
Hoppas det är semester snart.
Hmmmm…