Man måste såklart få tycka vad man vill. Det är en del av friheten. Jag kan acceptera det mesta av det där. Av tyckandet. Kanske inte det som tycks med avsikt att vara sårande. Men det negativa. Helt OK. Är det konstruktivt dessutom – jättebra.
Men det är såklart det negativa man samlar på i ett liv. Visst förekommer det en hel del positiva saker och ord också i ett liv, men just dom är så förbaskat svåra att ta till sig. Tro på. Det där negativa, jodå, det går rakt in i en. Som pilar med skarpslipade spetsar och hög hastighet när de når sina mål. Ja och där inne växer det och växer det för varje dag som går det där svarta. Fyller upp och formar en. Tills man liknar en bläckbehållare.
Fast tyckande såklart. Funderar man, använder logiken, så betyder det ingenting. Men då betyder å andra sidan inte det positiva ett skit heller. Logiken är inget vidare på det viset. Oftast slutar det med att man som mest är ganska lika alla andra. Man har brister och fel och man har talanger och fördelar. Sånt som alla andra har också.
Vi är rätt lika. Fast en del har tränat mer på saker. Jodå, det finns dom som har talang också Men de flesta av oss måste lägga ner tid. Kämpa. Sen när vi gör det så kommer ingen att tycka att det är så märkvärdigt i alla fall. Orättvist om man tänker efter. Men sen inser man att vad andra tycker förändrar inte mycket. Man är liksom den man är. Sötsur sås. Fast positivt och negativt i salig blandning. Ja sötsur sås är inte så pjåkigt om man tänker efter. Går liksom att leva med.
Japp.
Liksom.
PO: “Svammel”
AKHE: “Ja verkligen!”
PO: “Va!?”
AKHE: “Godnatt!”