Bortkopplad. Totalt bortkopplad. Ja, semesterurkopplad. Nollad. Otänkandes. Så vandrar jag i världen i dessa tider. Jag bryr mig inte ens om att raka mig. Va fan liksom. Varför det!? Det är sommar. Det är vila. Det är det stora lugnet som pågår och verkar.
Ändå föregår en del av de där aktiviteterna som hör till ledighet. Aktiviteter av det fysiska slaget gillat sällan den onda axeln. Alltså får jag lida lite också i all denna stillhet. Lite som Jesus alltså, men mindre dramatiskt. Ja med tanke på att Ernst var min farsa, Gud på sitt sätt, men bara människa. Vi är bara vanliga människor allesammans i min släkt. Det kan liksom inte hjälpas. Andra må vara släkt med Gustav Wasa och Napoleon. Men alltså inte jag.
Hudikkalas blir det inget av. Lite synd. Men ingen större tragedi. Det vanliga kommer som vanligt före. Mat på bordet och trasigheten får hanteras före musikupplevelserna nästan varje gång. Jag har inga problem med det.
Regn igår, regn i natt, regn idag. Det faller i skurform. Strilar. Forsar och dundrar ner. Jag applåderar. Alla andra hurrar. Aldrig tidigare har det väl hurrats så för regn i det här landet. Man borde anteckna i en almanacka. Som en historisk händelse. Men gör inte det. För att det här händer igen och har hänt förut. Osagt hur det var med hurrandet då.
Men värmen är kvar. Fuktig och klibbig. Det är som om man var i Alabama. Åtminstone tror jag det. Jag har ju aldrig varit där. Jag tror så mycket. Har säkert fel. Konstigt att man kan tro så mycket och ändå inte klassas som religiös. Men kanske borde man klassas som en sådan ändå. Koltrasten tillbedjer jag med bestämdhet. Solen med. Ja och en hel del annat. Några dogmer på det bara. Religion.
Det där underbara sommarljuset har lämnat vår kulle för i år. Augustimörker faller ner över kullen som en sopsäck och viskar om höst och vinter. Men jag lyssnar såklart inte på det örat. Inte ännu. Senare kanske. Just bara för att jag älskar hösten lika mycket som sommaren. Lugnet. Energin som finns i den där årstiden. Att göra underverksenergin. Att starta nya-projekt-energin. Kör hårt energin. Men det är ett tag kvar. Snart där.
Men först skall det badas. Har inte lyckats sänka ned min badkrukekropp i en sjö ännu. Utan den bedriften kan man väl knappast påstå att det har varit en sommar på riktigt. Så det, badandet, står högt upp på alla listor just nu.Men bil skall fungera. Det skall finnas bensin. Vädret skall vara gynnsamt. I den ordningen. Då blir det bad. Enkelt. Eller svårt.
Tar jag en selfie så ser jag ut som man borde göra i den ålder jag verkligen befinner mig i. Så jag tar selfies ibland. För att se det andra ser. Verkligheten. Den man ser i vitögat. Underligt uttryck. Har inga problem med det där. Men blir alltid lika förvånad när den unge mannen (nåja) jag ser i spegeln varje dag visar sig egentligen vara en åldrande och grånande man. Är ju lite skönt också faktiskt. Man behöver inte stångas så jävla mycket längre.
Fast nu behövs sömn. Ja och axelvila. God bok skall ta mig dit. Snart. Öppet fönster skall svalka mig i natten. Nu äntligen. Inga strumpor har funnits på fötter sedan maj. De kan få sticka ut under täcket. Ett liv utan strumpor är livskvalitet. Fötter utanför täcke kyler kropp. Så låt den här dagen kallas en full dag. Nu. Ja. Så får det bli.