Den eviga elden av Ken Follett
Jag tror på framtiden, därför läser jag gärna historiska böcker. Genom att läsa dem lär man sig något om de personer man sitter (bekvämt) på axlarna hos. De som är en förutsättning för att man finns här i nutiden. Finns i det som var deras framtid.
Nej, det gäller att inte stanna i det där. Så som landsbygdens folk, ja städernas folk med men i mindre omfattning, ofta gör. De som suger sig fast i det gamla kan aldrig bli en del av det nya. Men som avstamp (läs avfyringsplattform) duger det. I alla fall så länge som man minns att man lever nu, finns här, inte där, då.
Follett är en favoritförfattare. Hans tegelstenar är lättsmälta och innehåller alltid människor som man enkelt tar till sitt hjärta (och som man inte gör det) och som man lär sig massor av om historiska händelser. Under läsningen åker Google ofta upp för att få veta mer om en person eller händelse man läser om just där. Det är helt enkelt underbart ärlig läsning om man är det minsta vetgirig. Oftast rena historielektionerna men presenterade utan att man behöver anstränga sig det minsta för att får kunskapen levererad hela vägen in i hjärnbarken. Den här boken är inget undantag i det där avseendet. Njuter av varje kapitel.
Så LÄS!
Alla andra böcker jag läst finns här.