Det är gott. Livet. Jodå. Det måste man konstatera. Kroppen gör visserligen ont. Men det är som det är. Den gör det. Ibland. Ålder. Aktiviteter. Virus. Eller annat. Men som det är. Överlevnadsbart. Hoppas man. Åtminstone det.
Jag känner whiskysmaken i munnen fortfarande. Whisky dricker man sippandes. Drickandet har för avsikt att bevara den där eftersmaken i munnen. Inte att bli berusad. Ett glas räcker alltså en stund. Dubbelrätt.
Följer med K in i affär som sällskap under fredagen. Hon skall handla kläder. Det är helfigursspeglar överallt. Jag ser en gubbe. Jag provar några olika speglar. Men en gubbe tittar tillbaks på mig i dem alla. Ja inte verkar han särskilt cool heller. Speglarna hemma är inte sådär provocerat våldsamma. I dem är jag mer medelålders. Ungefär som jag känner mig. Nåja inte riktigt. Men lite åt det hållet. Kan inte låta bli att tänka att den som uppfinner speglar som man ser både yngre och smalare ut i kommer att bli miljardär snabbare än någon annan lyckats med den bedriften. Lögnen om oss själva som ett bättre jag köper vi till vilket pris som helst.
Fast jag kan leva med den där gubben. Japp. Det ocoola med. Det där förändrar inget i ett liv man lever.
Det är måndag här på kullen. Alltid en bra dag. Den innehåller fler dagar att göra riktiga saker på än vilken annan dag som helst. Alltså innan fredag och vila. Jo söndag då såklart. Men söndag är ändå bara en halvdagsarbetsdag. Ja och på låtsas på det. En höjdardag helt enkelt. Japp, och en dag med oförtjänt dåligt rykte. Borde kampanja för den som möjligheternas dag istället. Men som känt då. Det jag tror på tror ingen annan på. Så min uppgift blir det inte.
Ute sol. Ja och värme. Ett sista ryck av sommar kanske. Gör såklart att man längtar ut. Får bli en lång promenad senare idag. Den där som stärker. Skjuter på. Skapar utförsbackar.
Men tillbaks till värvet. Låtsasvärlden. Den jag lever i.